Otroligt skönt är det dock, att inte kunna göra ett skvatt annat än att vara tillsammans.
Dessutom har vi firat en ettåring idag. Det är märkligt att tänka sig att just nu, för ett år sedan, låg jag i hallen och kved och trodde nog knappt att vi skulle hinna in till sjukhuset. Men det gjorde vi ju och ut kom han, med ett plopp, alldeles för sent, men oändligt efterlängtad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar