Det är lätt att väja för det mörka. Kanske för att avgrunden känns så djup och svart.
Jag skall börja vara ärlig.
Tre små sjuka prinsar som sover i febriga drömmar. Det känns i mammahjärtat att se på dem.
Det som känns ännu mer, är att en prins inte fick leva.
Ibland är livet orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar