Noll.

Noll.

Så många gånger kom lille Bejkonbarnet promenerandes uppför trappan ikväll.
Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för en sliten mamma.

Ja men alltså, jag vet inte om ni fattar omfattningen av detta, men 30 minuter varje kväll blir ju 10950 minuter på ett år (10980 i år eftersom det är skottår!).
7,625 dygn (!!!) av egen-tid extra om trenden håller i sig.
Helt magiskt om jag får säga!

Nästa stora steg för mänskligheten, eller åtminstone för de små människorna som bor i den här familjen, vore om Mamma Bejkon kunde komma i säng på kvällarna, då skulle inte barnen ha en sån trött och grinig morsa.

Man skall dock inte förhasta sig, var sak har sin tid, var det inte så?!
Möjligheten att sova återkommer ju faktiskt varje dag, nästan i alla fall! ;)