En mamma på slir.

Jag är en av dem; partymorsorna.

Eller ja, det är kanske att dra det väl långt. Men i lördags var jag åtminstone en partajande morsa om vi säger så.

Jag som är frilansande har plötsligt en störtskön utekväll med mina kollegor. Ja, ni hörde rätt; kollegor. Förutom några (eller ja ganska många om vi skall vara ärliga) vilda utekvällar, med min härliga sommarvikariekollega Marie, i min ungdom, är det faktiskt första gången jag upplevt detta.

Lägg till det faktum att den småfeta, grådassiga och slitna trebarnsmorsan både blev raggad på och dessutom fick dansa, med inte mindre än två stiliga främlingar, och så har vi grädden på moset.

Det var en vinglig och slirig väg hem igenom snön, på (halv)höga klackar och en något svajjig söndagsmorgon. Men det var det bannemig, absolut, 100-procentigt värt!