Nyårsafton!

Den här hösten har handlat om att hålla huvudet ovan vattenytan och jag har klarat det, trots att jag stått på tå större delen av tiden. Det har blivit ett gäng kallsupar, men nu börjar räkneverket om. Det är dags för nytt, nytt år, nya tider. Jag håller fast vid mina nuårslöften och lovar inget mer. Däremot tänkte jag ta upp en gammal god tradition; att hålla ”temaår”. Kärlek, mod, lycka och dekadens (det var nog det roligaste! ;)) har jag redan avklarat, så årets tema blir; framgång. Vill ni hänga på?!

Jag önskar er härmed en strålande underbar nyårsafton och tillika en härligt lysande start på det nya skälvande året! Vi ses på andra sidan!

Kramar/ Mamma Bejkon med fler!

STor artikel!

Ja detta hade jag sannerligen inte väntat mig, men kul är det allt.
Tre sidor och hela förstasidan på del 2?! Herr Bejkon har titulerat mig "lokalkändis" hela dagen.

Vet dock inte vad som smäller högst, två helsidor i GP eller tre helsidor i ST? ;)
Så här ser det ut på nätet för er som inte har pappersupplagan:
Hemvändare tillbaka i gamla teaterkvarter.

The day of doom.

Känns som om jag går till något slags slutgiltigt test. Om du misslyckas är det kört, om du lyckas kan du försörja din familj (åtminstone ett tag!).

Nåja, det är säkert inte så hemskt som det låter, hon hade snäll röst i telefonen i alla fall.

Jag och K, min vän och kompanjon, skall träffa en företagskonsult idag, och hon bestämmer över vår framtid. Hon bestämmer om det blir något bidrag eller inte. Det är en viktig dag! Ett viktigt möte. Och jag behöver alla tummar jag kan få!
Here we go!

Statistik

Helloj all joo international readers!
Känner en viss press på mig att vara mer internationell. Har nämligen upptäckt en himlans rolig statistiksida som skvallrar om läsare både här och där.
Hello Ammerka and Australien, y hola Chile! Hei, hei Norge!

Vad man säger i Kroatien och Singapore, vete gudarna och det kan ju vara felnavigerare också, vad vet jag.
Sist men inte minst får jag väl skämmas lite över att jag bara "misstänker" att man säger moi i Finland, jag är ju trots allt gift med en "äkta" finne. ;)

I övrigt är statistik mest en onödig stressfaktor, både för att det såklart blir prestige i det men också för att jag som är den mest nyfikna människan i universum och håller på att undra ihjäl mig vilka ni är!!!

När det stormar.

Vissa dagar är det inte bara snöstorm utanför huset, utan även inne i själen.
Tack min fine Herr Bejkon för att du hjälp mig igenom den här underliga dagen, så här långt.
Det är bra att ha någon att hålla sig i när det stormar hårt. Då kan det spela mindre roll om han har navelludd eller är en pissepotta somliga dagar.
Det är när det gäller det gäller!
Puss o kärlek!

Annandagen.

Vi är ungefär lika yra som det snöoväder som drar in över Norrland och ställer till oreda och kaos. I vårt fall hoppas jag ändå att de drabbade kan njuta något av resultatet.
Och det är kanske trevligare att pusta ut i soffan efter ett helvilt besök, än att stå och skotta snö tills armarna värker. Åtminstone hoppas jag att det är så, och i vilket fall som helst har vi haft en helt underbar julhelg med min fina familj och jag är så glad att ha dem så nära som vi har nu.

Min söta pappa har dessutom, 75-år gammal, börjat hänga ute på internet och har idag gjort sin första blogg-kommentar någonsin! Det kan man bli mäkta imponerad över tycker jag. Gammal är ung och still going strong!!! Heja pappsen!

Jag hade ju tänkt mig en massa trevliga julhälsningar till alla er därute. Först skrev vi julkort som aldrig kom iväg, och nu är obrukbara, eftersom barnen kommer att skriva sina namn helt annorlunda nästa år.
Nästa projekt var ett julmejl som aldrig ens hann bli till, och sist men inte minst tänkte jag åtminstone skriva något här, på bloggen. Men, jag misslyckades.
Jag hoppas att min ursäkt och mitt goda uppsåt ändå skall vinna i längden. Jag är så glad över att ha er alla fina i mitt liv och från och med nu och framåt, när jag skall vända den negativa trend som rått i mitt liv alltför länge, behöver jag sannerligen härliga vänner! Hoppas att ni stannar kvar trots att jag inte räckt till för er.
Jag skall bli bättre på att räcka till nu, för mig själv, för min familj och mina vänner. It´s a promise! <3 (ja det är ett hjärta som inte blir särskilt fint här på bloggen men som ändå behöver vara med!)
Kärlek/ Mamma B

Jul.

Morgonstund har guld i mun. Juldagsmorgon smakar den saffran och kanel!

Dan före dopparedan.

Nu blir det som sagt var jul i Bejkonhuset.
Granen är klädd och faktiskt redan nedslängd och plundrad (av en liten bebis som blev ordentligt rädd men som ändå inte låter sig skrämmas för vidare plundringsförsök).
Gröten är kokad.
Knäcken är knäckt efter att ha blivit bortröstad i år.
Rimfrosten täcker utsikten från vår lilla fönsterglugg på sovloftet men det är varmt och ombonat inne.

Jag förundras över hus stilfullt alla inreder och pyntar. Har själv gjort några tappra försök men hur jag än kämpar blir det liksom alltid lite hejkon bejkon över det, det är väl i o.f.s. så det skall vara när man är en genuin och äkta Bejkon-familj.
Vi har inte ens äkta julstjärnor i fönstret, men å andra sidan är det värt det, allt för att slippa risken till/av/för, en julafton spenderad på giftcentralen.
För ni håller väl era kära små långt borta ifrån dem?!

Glad danföredopparedag på er!
Julekärlek/ Mamma B

Isproppstopp.

Att vakna dagen innan julafton och inse att det är -26grader ute OCH att vattnet frusit i ledningarna, är inte så kul. För att vara mer rättfram, det suger fett helt enkelt.

Men så, efter att maken åkt land och rike runt för att införskaffa kupévärmare och element, samt sågat upp väggen i hallen och brassat på med värme, sa det:
Plopp och frääääs...

...och nu sitter två lortgrisar i badet och blir julefina!
Halleluja, good save the queen. Det blir visst jul hemma hos the Bejkons i år med!

Ljusare tider.

Men imorgon vänder det åtminstone.
Just nu är den längsta natten över oss, men imorgon vänder det.
Vi går mot ljusare tider.

Håll glöden levande i sinne och hjärta, för nu vänder ljuset åter.
Halvvägs mot midsommar.
Vi är faktiskt halvvägs mot midsommar.
Glöm inte det.
Nu vänder det.
Nu går vi mot ljusare tider mina vänner!

Brrr...

Det är fler grader minus ute än det är plus inne.
Det kan bara sammanfattas med ett enda ord: KALLT!

Idag är äntligen julklappsinförskaffningen färdig och jag har högtidligen lovat min gode make att vi skall vara ute i bättre tid nästa år för att slippa "julhandelshelvetet".
Birsta?! Ånej, inte om jag slipper. Jag menar; vem vill egentligen sitta i evighetlånga köer från affär till affär?
Nu är det i alla fall gjort!

"Trots" mina barn, dvs trots att de varit med hela dagen, och trots allt fix och all stress, har jag idag kommit på en helt lysande idé. Ett projekt som kan bli hur bra och hur stort som helst. Jag kan inte säga något ännu, för jag måste kolla upp hur jag skall gå tillväga först. Men om det blir av skall ni vara bland de första som får veta!

Nu skall jag dra på mig understället och dubbla yllestrumpor och krypa i säng. Tur att vi ligger och gosar alla fem däruppe på sovloftet, då kanske man inte fryser rumpan av sig inatt.
Må väl och se till att ni får några extra varma kramar i denna bitande vinterkyla.
Här kommer några från mig!!!

Ja men orka!

Ibland orkar man bara inte. Det kan ju vara precis vad som helst. Man bara orkar inte.
I söndags orkade jag inte skotta mig ner till tvättstugan för att kunna tvätta. Nu är det skottat men nu orkar jag inte tvätta.
I går orkade jag inte ta mig ut soffan och göra något vettigt. Nu skulle jag nog orka ta mig ur soffan, men mest bara för att gå och sova. Det är knappt så jag orkar skriva, men har man lovat så har man!

Det är en väldans tur att man faktiskt också orkar stundtals, för, idag har jag ändå orkat fotografera med min alla godaste vän.
Det var inte bara hon som var god kan jag lova. Modeller för fotandet var nämligen ett stort gäng smarriga kakor och bullar. Nu skall fotona fixas med och sedan är det äntligen dags att släppa hemsidan.
Allra välkomnast då!
Eder /Bullmamma bejkon

Ps: Nu börjar det sannerligen vara "doppigadagar" hörrni! Dan före, dan före, dan före dopparedagen!!! Ds.

Tjong i medaljongen...

Liten skadad skrutt på förskolan. Vill ändå inte gå hem! Leker för fullt. Mamman hämta tidigare. Åtminstone!!!
Vi har en hårdhudad gosse och otrolig personal på förskolan. Jag känner mig otroligt tacksam!

Gäster med gester.

Åh dom gesterna.
Ni skulle se dom, de är obetalbara.
Min äldste son har alltid gestikulerat när han pratar, men det har liksom accelererat på sistone, så nu vevar han och gör miner och inte minst sprätter med huvudet, gärna på sned. Han berättar minst lika mycket med sina ögon som med resten av kroppen.
Det är svårt att inte le, även om han pratar om allvarsamma saker. Han är liksom så otroligt engagerad.
Han har två lägen; 1: inte prata alls (och framförallt inte lyssna) och så 2: kopiösa mängder. Det är som om någon dragit ur proppen. Det fullkomligt forsar ur honom.

Det han pratar om är oftast idéer, projekt och framtidsvisioner. Han har många!!!

Som mor och framförallt dramapedagog, kan man inte bli annat än stolt. Kommunikation och ett levande kroppsspråk är ju faktiskt egenskaper man har nytta av!
Jag kanske förresten borde anmäla honom till Gäster med gester, han skulle nog kamma hem hela skiten! :)

Ps: Visst får man skriva "dom" nuförtiden, vill minnas att det är "politiskt" korrekt numer!? :Ds.

Fjärde advent.

Fnissiga, rödrosiga och fulla av energi ramlar vi hem. Tänk vad lite frisk luft och inte minst pulkaåkning kan göra för själen.

Vidare har vi bakat saffransskorpor, blåbärsgömmor och supersmarriga kanelbullar.
Det låter kanske som om vi skall ha svullarfest, men nej, (den avklarade vi igår kväll :( ) vi skall fixa bilder till hemsidan. I mellandagarna blir det nämligen skarpt läge. Då skall vi presentera vår affärsplan för en företagskonsult!
Håll tummarna för oss!
Och snöa inte in för allt i världen...

1/3:s barnfri lördag.

Japp.
Det jag inte lyckades med igår kväll; se film med min gode make, (annat viktigt kom emellan så det blev sent och eftersom filmen var kass gick Herr Bejkon och la sig och lämnade mig själv i soffan) lyckades jag helt klart med ikväll.
Det jag däremot lyckades undvika igår, föll jag dit på totalt idag; nämligen somna i soffan.
(Det pinsamma är att jag måste erkänna att den där halv flaskan vin gjorde sitt till. Herrejesus, hur snurrig får man bli... på lite vin?!)

Det är dags för fredagsmys!

Hela världen är inbäddad i fluff och utemöblerna som vi glömde (eller snarare inte hann) ta in i höstas, ser ut som om ett gäng feta snöspöken slappar i dem. Det är fint och det är fredag.
Ikväll har vi äntligen fått upp alla sängar på vårt nyinredda sovloft. Vi kommer ha det så mysigt (och varmt och gosigt) däruppe.
Så himla skönt att slippa kombinationen sovrum/kök!
Detta betyder även att vi snart kan bjuda in till inflyttningsfest! För nu har vi ju flyttat lite igen! Inom huset förvisso men alla tillfällen att fira måste tas i beaktande.

Barnen är på väg i säng, nybadade och blötesöta. Själv laddar jag för filmmys i soffan med Herr B. Det var evigheter sedan. Jag skall verkligen försöka hålla mig vaken ;)
Skön fredagskväll på er allihop!

Välartiga barn.

Jag och Bejkon barnen har haft en hel förmiddag med julbak!
Två trötta killar vill titta på film. Medan jag fixar med Dvd:n utspelar sig följande dialog:

E - Välj det språket jag pratar mamma (han tycker inte om att pappa pratar "svanska" (läs spanska) med honom ibland).
M - S..v..e..n..s..k,k..a. (M, som håller på att lära sig läsa bokstaverar allt just nu!)
E - Skicka mjölken tack, så skall de prata.
M - Men E, de pratar ju inte så i Pippi. Det vet du väl.

Det säger en hel del om både Pippi och mina barn! ;)

Nu måste jag gå. Bebis Bejkon har visst redan börjat julgransplundringen...

Någon som har en extra tomte i garderoben?!

Jag hade liksom tänkt när jag drog igång det här att skriva minst ett inlägg om dagen, för jag gillar själv bäst de bloggar som uppdateras flitigt.

Idag satt det hårt inne. Jag hade dessutom utlovat ett inlägg om barnen men det får vänta. Mamman är ännu tröttare idag, efter ännu en stökig natt och dessutom ensamt ansvar för barnen. Herr Bejkon är nämligen återigen iväg på ett viktigt buisnessuppdrag.

Nåväl, man kan ju alltid prata om vädret...

Nu är världen sådär vackert vintervit igen och även om jag inte uppskattar snöskottningen, så älskar jag när det snöar.
Vi får verkligen en vit jul i år, för om ni inte märkt det, står den där och flåsar bakom knuten, den där julen. Och vi har inte fixat någon tomte än. Morfar duger inte längre, han är genomskådad!
Någon som vill göra ett byte månne?!

Ps. Vi kan erbjuda ett handsytt skägg i riktigt lin, så det är ett attraktivt tomtebyte vi snackar om!!! ;) .Ds

Trötta mamman...

Efter drygt tio timmars arbete med en halvtimmes lunchrast, är man minst sagt mör (framförallt med tanke på de två nätter från hell som vår yngste son utsatt oss för). Men vad gör väl det när man känner sig nöjd över det man gör, eller åtminstone känner att man gör så gott man kan, och kan nöja sig med det.
Att komma hem till tre mysproppar och få hänga med dem en stund innan nattning gör dagen fulländad!
Fy fasen vad coola de är mina söner. De förtjänar ett eget inlägg. Det kommer kanske imorgon. När jag är mindre trött!

Tack för de små gnistor jag fått idag från er! Jag gillar kommentarer, helt klart!

Hålla huvudet högt!

Man måste känna sig stolt ibland, och hålla huvudet högt. Det är viktigt!

Idag är jag stolt över att jag äntligen kom iväg och tränade. Världens roligaste gympapass som tyvärr tar jullov nu. Men det kommer ett nytt år, ett till nuår!

Sov gott, var än i världen ni är! ;)

Och ni då?!

För er som följer-tongen här på mitt eget pillamiginavelnforum, så kommer en liten uppdatering på nuårslöftena:

Jag har skrattat mer. Både åt mig själv och andra. Jag försöker dessutom dela med mig av skrattet eftersom det är så sunt och helande, men Herr Hejkon är svårflörtad, han har inte samma geniala humor som jag helt enkelt!

Herr Hejkon är svårflirtad (underbar originalstavning när den är som bäst (och mest ologisk)) även på andra områden. Men jag har försökt älska mina vänner lite mer, vet inte om ni har känt det? Eventuellt flyger det runt en massa förirrad förvirrad kärlek ute i kosmos. Den är i sådant fall till er!

När det gäller rödvinet har jag ju slaskat på åtminstone två gånger, eller ja jag har förstås inte druckit upp varje gång, så egentligen blir kanske bara ett halvt glas. Men slår man ihop dem blir det ju ett helt! Och med den takten kanske jag snart är uppe i två glas vin per helg innan jul! ;)

Jag har sannerligen varit mer i min kropp, och tappat ett kilo av bara farten!

Och när det gäller att våga, har jag varit väldigt duktig, men resultatet av det kanske låter sig dröja...

Ja inte dåligt pinkat! Och ni då, mina fina. Hur går det för er? Vad har ni för löften till er själva?! Får man dela dem?

En liten gnista.

Varje gång jag funderar på meningen med att blogga, för det känns oftast ganska ensamt, får jag små gnistor till vidare skrivarglöd.
Idag sa en väldans fin vän att hon blir rörd av det jag skriver och jag känner mig så otroligt glad och tacksam över att det kan få vara så, över att jag får möjlighet att beröra och över att ni lyssnar.
Det känns fint!
(Även om jag veeerkligen skulle uppskatta små kommentarer här och där, för att känna mig mindre ensam. Då blir det liksom lite mer dialog än monolog.) (Fast man kan ju sannerligen diskutera min förkärlek för monologer.... ;)

Lucia var fint och nu är jag alltså officiellt sett utan arbete, trots att jag har en lång lista på allt arbete jag skall göra?!?
Det är, liksom det mesta i mitt liv, helt och hållet; Hejkon Bejkon.

Arbetslös

Jag är arbetslös och idag skall jag skriva in mig på arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv.

Arbetslös, men inte sysslolös!!!
Och det där mer "arbetslös" ska man väl dessutom ta med en nypa salt. Jag går dit för att jag hoppas få hjälp med startaegetbidrag. För eget skall det bli! Snart, snart hoppas vi kunna släppa hemsidan (som egentligen redan haft smygpremiär, fast ingen vetat om det! ;)

Spännande!

Tredje advent!

Trots idogt (och ändlöst) arbete med vårt boende och jobb som hopar sig och liksom väller över mig, har vi haft en riktigt härlig helg.

Vi har umgåtts, något som jag längtat så innerligt efter ett tag nu. Igår blev det middag och filmmys hos min gamla barndomsvän och idag adventsfika och slappa i soffan en stund hos några nyfunna.
Det är så gott att ha vänner. Jag vet att jag är tjatig, men så mycket tråkigare livet vore, om man skulle nöta på bara varandra hela tiden. Herr Bejkon och jag har nötts en hel del på sistone och behöver ny inspiration och nya samtalsämnen.

Granen kom äntligen upp och imorgon blir det lucia på förskolan. Grabbarna har redan invigt tomteluvorna och är ordentligt laddade. Ser fram emot det.

Nu skall jag bara jobba en liiiten kort stund till och sedan gå och lägga mig bredvid det inplastade kylskåpet. Snart har vi dock vårt sovloft färdigt. Kommer sakna att sova i "köket", det har sina fördelar...;)

Att vara med barn

Det är ett nöje att ha barn.
Bokstavligt talat.
Som en humorfilm (åtminstone vissa dagar, andra talar vi mer om skräcktema!).

Kurragömma till exempel:
E- Gå och göm dig därborta så räknar jag!

Eller som när de insisterar på att ha olika regler när de spelar spel, och Herr Bejkon förtvivlat försöker hålla ihop det.

Eller när man hör ett eko av sig själv:
E - Men M, hör du inte vad jag säger vad är det för dumheter! (Fast då sätter man skrattet en aning i vrångstrupen.)

Nostalgi

Ikväll har vi vältrat oss i nostalgi.

Efter en fantastiskt god och trevlig middag hos våra vänner A och A, (ja, just det AA ;)) blev det äntligen dags. Vi bänkade oss framför tv:n och där var de! Tor och Lisa, Farfar, Kostas och inte minst Fjant!

Trolltyg i tomteskogen; mina barndoms jular.
"- Kolla morsan, jag har fångat en hel tomtearme!"
Fantastiska citat som bara raddade upp sig.

Vi smålog oss igenom hela filmen.

Barnen förstod dock inte riktigt det heliga i den här stunden, de brydde sig mest om att hetsäta godis och popcorn.

Gääsp!

Morgonstund har guld i mun, men inte riktigt 05:53, då är det mest grus!

Tv-time?!

Idag hamnade jag i en diskussion om tv-program på lunchen.
Jag kan villigt erkänna att jag gärna ser på skräptv nu för tiden. På kvällen finns det liksom inte nog ork kvar i min kropp och hjärna för att kunna koncentrera mig en hel film. Herr bejkon sörjer de låååånga svåra Iranska filmerna. Någonstans kanske jag också gör det, för de är ju också bra, på sitt sätt, men jag orkar inte riktigt bry mig, och det är väl det som går igen i min tv-konsumtion. Jag orkar inte med det som kräver för mycket tankeverksamhet.
Nej tacka vet jag sånt som går in genom det ena örat och ut genom det andra.
Dessutom är det ju underbart med dokusåpor, där man för en lite stund, i relation till deltagarna, får känna sig smått normal.
Å andra sidan kan jag väl villigt erkänna att familjen Bejkon, och framförallt den hysteriskt förvirrade modern, är dokusåpamaterial så det skriker om det.
Den skulle kunna heta: Mamma söker... vad var det nu?! eller varför inte: Gammal och bortskrämd.
Just just nu pågår den stooora Idol-finalen. Det kanske inte är dokusåpa jag skall satsa på, nej heja tävlingsprogrammen. Nästa år blir det auditionturné, alltid roar det någon ;)
Trevligt fredagsmys på er!
/Mamma Bejkon (som smuttar på vinet och skall gå och hångla upp sin make i sann nuårsanda!)

Ny/nutänk!

Inga nyårslöften!

Nuårslöften!

Här och nu lovar jag att:

Skratta mer.

Älska mer.

Dricka rödvin oftare, mest för att det är gott men också för att jag blir så djävla rolig och go´(änna)! (ja, ni som får alkoholistvibbar nu, måste få lite bakgrundsinformation; i dagsläget dricker jag rödvin en gång i halvåret och det är ju nästan sorgligt när man inte vet om man har fler liv än ett!)

Vara i min kropp och utmana den.

Våga, för om man inte gör det, är man ju faktiskt bara en liten lort!

Sagt och gjort! Nu börjar nu! Skål och kärlek på er!

Se och hör! (och häpna)

Haha, hon som gör det så innibänken bra ni vet, hon har bloggat om mig, så nu känner jag mig nästan som en kändis!!!

Och på fredag skall jag bli intervjuad av tidningen. Värsta grymma kändismorsan! (Som förövrigt, såklart, har panik över sitt hår och sin bedrövliga garderob (eller om det är mammafiguren som gör garderoben så opassande?!) inför fotograferingen.) Quick-fix-tips? Någon?

Tack för pratstunden Julia!

En husmoders våta drömmar...

Somna i soffan - check

Jobba (undervisa!) med en bebis på armen - check

Ryggbajs (se där nu kom vi osökt in på det ämnet trots allt!) - check

Samla ihop utspridd smutstvätt (det blir ett gäng "räserkalsonger*" när man har fyra herrar i familjen, en kör dock inte med enbart "spår", utan fräser på utan stänkskydd som ni kan se i punkten ovan) - check

Använda tandtråd (och känna sig sådär härligt fräsch) - check

Ja, vad mer kan väl en kvinna begära av en och samma dag?!


*Om man gillar ordet räser kan man återkomma till mig, jag vet en sann källa till daglig räserfest!

Inte alltid som man tänker...

Idag ville jag ge så mycket.

Jag började på nya inlägg i mitt huvud. Många.

Men jag slutade som en liten pöl av gråt på köksgolvet (det kök som faktiskt fortfarande har en golvyta ;). Så, istället för ett litet skojsigt bajsinlägg, blev det ärligt och naket istället.

Herr Bejkon är ganska dålig på att torka upp de där pölarna, men gud skall veta att han försöker! Det är tur att jag har er, ni är mitt eget lilla läskpapper.

Men men mina vänner, det är bara att torka av snoret på tröjärmen, (för så tycker i alla fall mina barn att man skall hantera snoret,) samla ihop sig själv och hämta lite ny kraft därnere ifrån urdjupet. Imorgon är en annan dag och livet är många olika liv.
Sov gott!

Tack!

Idag fick jag ett telefonsamtal.
Det var en vän (för jag hoppas jag får kalla dig så?!).
Hon ringde för att hon blev glad över det jag skriver här.
Jag blev glad över att hon blev glad.

Det var så stort, för om så bara en endaste människa får ut något av det jag gör, då är det värt allt. Då har jag lyckats.
Jag vill så gärna ge något av det lilla som jag har, av mitt liv, av all den kärlek som jag har tilldelats. Det är inte så märkvärdigt och jag är egentligen mest en liten skrutt. Men jag tror att det är meningen med att vara här, att ge något tillbaka till världen och idag fick jag både ge och ta emot!
Tack Linda!

Så är det.

Jag är trebarnsmamma, egen företagare på nya darrande ben, jag har ätstörningar, skitkass humor och jag är skitskraj. Men banne mig; jag lever! Halleluja, jag lever.

Ibland är det svårt att se hur det går ihop sig, livet. Hur det kan funka. Precis som med kroppen, det är ju magiskt. Det liksom bara är. Jag är här, nu, hur det nu kunde gå till. Det finns ingen återvändo (eller det kanske det finns men jag är inte intresserad)!

Jag har några inspirationskällor, det är dom som ger mig kraft. Det är mina vänner.

Mina vänner är så olika som dag och natt och som svart och vitt. Precis som jag, lika varierande och spretiga som jag. Lite Hejkon Bejkon helt enkelt. Jag har en som är cool, en som är trygg en som är för alltid, en som är rolig, en som det bara sprakar kreativitet kring och så oändligt många fler som också är, på sina sätt.

Jag är rik och lycklig och jag tror att jag faktiskt behöver er alla. Varje litet spret i mig behöver en vän att hålla i.

Kärlek!

/Mamma B

Halloja!

Hallo?
Halloja?!
Tjoho...

Här är jag!!!
Hejkon Bejkon på er!

Det är lördag, och jag har inget bättre för mig!? :/
(Herr Bekon är dessutom inget roligt sällskap, för han har fullt upp...med att lufta element...)

Hoppas att ni gör något riktigt roligt och stimulerande eller allra helst, något helt galet kul!!!
(Och att ni, nästa gång ni gör det, bjuder med mig!!!!!!!)

Dagens fråga:

Vad får man om man tar ett stycke halvt uppackat kök, (inklusive vitvaror), fyra sängar, två byråer, ett bord, samt en enorm hög med gossedjur?

Rätt svar: Familjen Bejkons sovrum!!!

Om man därtill slänger in fem personer och ett gäng tomtar så blir det så där Hejkon Bejkon som bara vi förmår!

Godnatt alla, nu skall jag gå och sova, inte i diskmaskinen, men bredvid den!

Att blogga eller inte blogga?

Jag vet inte, jag har liksom funderat på detta med en blogg rätt länge.
En av mina fina vänner bloggar, hon gör det så innibänken bra, och jag har liksom inte känt mig mogen att nå upp till den nivån.
Nu bara gjorde jag det ändå, tillslut, utan att tänka så mycket för en gångs skull. Men det är spännande, det är, som jag nämnt förut ett märkligt fenomen; "att blogga". Jag sitter här och pillar mig i naveln och vill ju att ni skall läsa det jag skriver, vill ju berätta, samtidigt som jag är väl medveten om att jag inte släpper in ordentligt, jag lägger inte ens in en massa fina bilder, som ju skulle göra det hela roligare.
Jag känner fortfarande på vart gränsen mellan privat och offentligt går. Min gräns. Min familjs gräns!

Min vision är ändå att få komma nära er, så nära man kan komma i ett sådant här forum och dela den här knasiga fasen av mitt liv med er, lite vardag, lite tankar.
Men, det allra djupaste och mest privata, vill jag se er i ögonen när jag säger!

Tack för att ni lyssnar!
Kärlek!
/Mamma B

Kärlek lika stor som havet

Kärleken är så grymt svår. (Lyckans den som enbart har det lätt!)

Jag har en kärlek, en viss Herr Bejkon!
Vi har det svårt och jättesvårt och skitsvårt.
Men ibland, vissa dagar, flyter det på så där stillsamt och skönt. Vi kan guppa på vågorna och njuta av solen på däck. Just då är livet så himla gôtt, sippa lite på en god drink, prata och skratta tillsammans.
Det är de dagarna man vet, att bortom småbarnsår och husrenoveringar och nystartade företag, finns det en strand, där vi skall lägga till, bygga oss en liten bungalow precis vid vattnet och bara njuta av varandra.
Klart att vi måste skicka iväg en och annan flaskpost till våra ungar som far och flyger runt i stora vida världen och klart att vi måste få krama om dem med jämna mellanrum, men det kommer ändå att mest bara vara vi, i vår vardag, där på stranden.

Idag har herr B, guppat iväg själv, på en kortare seglats. Det är också helt okej. Det blir förvisso mer att sköta själv på skutan men också mer tid att längta lite.
Och utav någon underlig anledning betyder varje liten seglats ifrån varandra, att man får mer vind i seglen när man kommer hem igen. Man hämtar andan och fyller på med ny frisk luft.

Andas lugnt och väl min käre herr Bejcon. Vi ses snart igen!

Ynk

Jag är glad över att kunna glädja, ja till och med bjuda på ett och annat asgarv, speciellt en dag som denna, när jag känner att jag inte är mycket att hänga i julgranen.
Idag är en skruttedag. Jag är sjuk.

Jag vet att det egentligen är förbelagt männen att bli sådär ynkligt sjuka och sist jag kollade var jag ingen man, men jag är ändå ynklig.
Det svider lite i amazonen inom mig, att ge upp striden och faktiskt lägga sig ner i sängen men att stå upp och sova känns som ett riskabelt projekt och jag får så lätt blåmärken...

Så, här ligger jag och bloggar och äter knäckemackor (för det var det enda jag orkade få till) och ja, helt ärligt kunde livet såklart varit mycket värre!

Döm om min förvåning!

Moahaha...
Idag var det visst några bövelens julmarknadsståndsförsäljare som hade missförstått hela poängen med julbak.
Som ni flitiga läsare kanske minns från kvällens förra inlägg inhandlade vi några spännande kakor i ett kakstånd på julskyltningen idag.
Snacka om besvikelse när de djävla kakdjävlarna skulle avnjutas, för näää, rätt gissat, det var inga kakor, det var såklart pasta!!!?
Färsk pasta bland alla andra kakor på kakbordet. Så fullkomligt utomordentligt logiskt!

För dem som undrar kan jag säga att färsk okokt pasta och julmust är... nej, ingen rolig kombination. Färsk okokt pasta är överhuvudtaget inte så rolig, inte ens om det sitter ett fint rött snöre på påsen!

Godnatt skoskaft, eller nej yxskaft, hursomhelst, GODNATT!

I adventstid

Det första ljuset brinner... och det är verkligen, verkligen, KALLT ute!

Resultatet av dagens julskyltning: sönderfrysta fötter och ett stycke märkliga kakor (jag säger ett stycke för det var verkligen en enda klump som ni kan se på bilden ovan!)

Det bästa med dagen var dock att jag fick hem min äldste och min yngste av alla mina fina grabbar. Nu är vi fulltaliga igen!

Ikväll skall jag försöka vara en flitig student, vi får se hur det går att kombinera med verkligheten. ;)

Jag önskar er alla en riktigt fin adventskväll!

Viktigt 2

Åsså kommer vi till ett av de där ämnena som legat och bubblat.
För näst efter familjen så kommer dem, NI; vännerna!
Om det är något jag är stolt över, så är det att jag lyckats skrapa ihop en sådan hög med, inte bara underbara, utan helt fantastiska vänner.
Tack för ert stöd och kärlek!
Jag känner mig rik.

Viktigt!

Vissa dagar stannar tiden liksom upp lite.
Något knackar på i ditt liv för att påminna om vad som egentligen är viktigt.
Idag är en sådan dag, och det enda som är viktigt, som egentligen spelar någon roll, är min fina lilla familj.
Bebis G och pappa Bejkon sover borta inatt. I en sal på sjukhuset.

Mitt hjärta är överfullt med kärlek till fyra väldigt speciella människor, två av dem sover i min säng just nu och de andra två är konstant i mina tankar ikväll.
Det kommer att gå bra den här gången och jag är så glad över att jag var en painintheassig mamma och ifrågasatte en läkare idag så att vi verkligen fick hjälp.
Snälla ni ifrågasätt vården, det verkar vara livsviktigt!

/ Mamma B

Bubbel, babbel.

Det är inte det att det finns brist på idéer och upplägg till inlägg, det är bara en fråga om brist på tid!

Inombords bubblar det av samtal,
till er,
med er,
och om ni lyssnar riktigt riktigt ordentligt,
eller om ni skulle vilja komma hit och sitta nära mig en liten stund,
kanske ni skulle höra dem...

I spritångornas töcken

Idag är det jag och spriten...

Lille bejkon bebis vill inte behålla något, förutom en go plats i min famn.
Det kommer ut både här och där och tvätthögen har nu tatt vilda proportioner.

En helt vanlig uppochnervänd dag i Bejkonvärld.
Jag är mästare på att tänka om när det inte blir som planerat, att göra både plan B och C och D och sedan krasst konstatera att det tillslut "bidde ingenting" (en liten flirt med er som kan historien om skräddaren).
Idag bidde det verkligen ingenting, förutom en avsevärd minskning av handspriten och en rejäl dos qualitytime i tvättstugan att se fram emot!

Lev väl därute i verkligheten!
/Mamma B

Talang!

Måndag 15:30. Blippeti blopp, åssa blip igen; "America´s got talent" på tv:n.

Ja ni kära vänner, vad är talang egentligen?
Med tanke på vad som visas, är den absolut mest eftersträvansvärda talangen sångröst. Så grattis alla ni som begåvats med en klar och vacker stämma.
Men om man funderar vidare då.

Jag vill tro att jag har en massa förmågor som skulle kunna benämnas som talanger men det finns en talang som jag avundas och vill äga och det är "livsnärvaro". Jag ser den ibland runt omkring mig och det verkar vara fantastiskt att äga den.
Ni kanske vill påstå att det är ett tillstånd, mer än en talang, men jag tror att vissa människor liksom har förmågan att krama ur lite mer, och njuta lite mer av livet än andra.

Jag skall göra allt jag kan för att bli min egen "Bejcon´s got talent" och vinna hela skiten!

Vill ni utmana mig, eller skall vi kanske bilda en stor grupp?!

Nattsudd...

Timmen är sen och ögonen går bokstavligt talat i kors.
Jag har skrivit manus och är nu så gammalgrekiskhögtravande att jag skulle kvala in till någon slags akademi bums! Kanske skulle börja skriva på Hexameter?!?

Gårdagens bästa kommentar (beträffande det blåglittrande trädet inne i stan, vet ni inte var det står så blir ju det ett spännande uppdrag för alla er som blir nyfikna nu!) :

M, 5 år - angående hur läckert trädet egentligen är: "Läckert så man nästan dör!"
(Bara så att ni vet! Ut och spana nu! ;))
Tack och godnatt leverpastej!
/Mamma´n

Projekt kök

BTW, så händer det grejer i Bejkonhuset. Ett nytt kök växer sakta men säkert fram och då jädraranåda blire café i det gamla!
Varmt välkomna till Café Omtanken i februari!

Det största!

Lyslördag. Igår tändes staden upp. Mysigt.
Sven Wollter talade om ljus, inte bara allmänt utan bildligt. Ljus i någons ögon t.ex. och visst ser jag det i mina barns.
Men ljus i själen?! Jag vet att det finns där, men får det inte näring nog och om ödet och den krassa verkligheten är där och petar och rotar och möblerar om, ja då flämtar det där ljuset tyvärr så väldigt svagt.

Jag kan känna mig så oändligt svag ibland, trots att jag i grund och botten vet att jag är stark. Det enda som hjälper då, är vänner, människor att luta sig emot.
Jag har så många fina vänner och min största utmaning är att våga luta mig.

Idag vill jag hylla vänskapen och kärleken, det är det största som finns!

/Mamma B

Dagens fråga

Är man en misslyckad mor om ens barn skriker och gråter så fort man skall hämta på förskolan, eller har man bara en fantastiskt bra förskola?

(Extrafrågan, om man känner att man har tid att svara;
Är det någon mening med att ha en Blogg fastän man inte har någon aning om någon följer den?
Och är inte fenomenet "Blogg" fantastiskt märkligt egentligen?! Här sitter jag och ventilerar, om vaddå, för vemdå?
Hahaha, snacka om narcissism! Men jag bjuder på den å Jantelagens vägnar!)

Puss o kram/M

En JOBBdag som alla andra?!

Jag har jobbat idag. Det i sig är kanske inget nytt, men idag har jag "bara" jobbat. En hel dag. Det tar ju på krafterna det med, fast på ett annat sätt.

Jag har kastat mig ut i något okänt, ett nytt projekt som hållit mig på helspänn de senaste dagarna. Men så gick det bra. Inte toppen, men genuint bra. Skönt.
Sedan hade jag min ordinarie grupp och fick skratta mer än jag gjort på många månader. Skratt är helande och snart skall jag förhoppningsvis jobba med just det; det helande skrattet! Coolt!

En dag som alla andra?!

Vet inte om jag hade snaskat i mig något sött och gott idag för Bebis Bejkon envisades med att vilja slicka mig runt munnen?!

Det är intressant att ha barn...

Ikväll, när jag satt och jobbade bredvid resten av familjen Bejkon, som spelade spel, fick jag ännu en sak att förundras över. De två stora sönerna envisades nämligen med att ha olika regler i spelet och det var ingen idé att ens föreslå något gemensamt, för då bröt de växelvis ihop i tårar. En eloge till min man som höll ihop det!

Förutom det har väl dagen varit mest som alla andra. Jag har stressat onödigt mycket, jobbat en hel del, bebisgosat massor, jag har fått stöd och hjälp av min bästa vän och blivande kollega och jag är lika förvirrad som vanligt!

kärlek/ mamma b

Fars dag i efterhand!

Har ju glömt att berätta om vårt härliga farsdagsfirande i söndags!

Förmiddagen blev en sådan där dag med snurr på. Tempo och fart och ändå flöt den liksom iväg, lagom flummigt.

Vi käkade frukost 10:30! Jag trodde knappt på det när jag kom ner och såg klockan. Visserligen sov barnen länge, efter (ännu) en stökig natt, (hoppas för guds skull att detta är en snabbt övergående fas) och visserligen fick maken lite sovmorgon på det och visserligen tvingade jag de två stora till en stunds hårtrimmning, (med ett stort inslag gråt) men ändå! Jag hade, som ursäkt, inte någon klocka på mig.

Sedan blev det dock högre tempo.

Hej och hå, på sannt Bejkon manér rusade vi in i kyrkan två minuter i två. Vi skulle vara på med på Gudstjänsten med babysångsgruppen och hade blivit ombedda att vara där i tid, och det var vi ju!

Eftermiddagen och kvällen fortlöpte också i ganska högt tempo tillsammans med "far-en" och "mor-faren" sådär på fars-dag. Vi fick alla bevittna något stort när min 75-årige pappa spelade playstation för första gången i sitt liv och dessutom snackade data med oss vid matbordet.

Efter en jättemysig och skön kväll vinkade vi hejdå genom titthålet i golvet!

Som ett litet trevligt tillägg vill jag nämna att natten förflöt lugnt inatt. Det kanske är som Pelikanteaterns nya föreställning: "Även detta är övergående"!

Ha´t gott (mos)!

/Mamma B