Om man är en god människa, och det vill jag ju gärna försöka vara, är man inte sämre än att man kan ändra sig.
Så; till alla er, som i sann "Bejkon-anda", hmm, ja, eller den anda som så fint seglat igenom flera av mina senaste inlägg i allafall, tänkt inleda 2012 med "kärleksfyllda moderskänslor" och "goda syskonrelationer mellan barnen":
Stopp. Det är en utopi. Det håller ALDRIG.
Men för alldel, njut så länge det varar.
2012 kommer med andra ord bli lika fucking kaotiskt som alla år, åtminstone för den här familjen!
Sådetså!
(Och man kan ju alltid välja ut familjebilderna i fotoalbumet med omsorg och helt enkelt förtränga all den där andra skiten! :))
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Och här sitter jag och är nästan överflödig!
När någonting plötsligt förändras.
Det kan vara svårt att märka det först.
Jag anade det igår.
Men idag är det utom alla tvivel.
Det har hänt.
Vi har nått ännu ett steg i den där utvecklingstrappan.
Barnen leker alla tre.
Ny konstellation.
Inga bråk.
Lycka!
Det kan vara svårt att märka det först.
Jag anade det igår.
Men idag är det utom alla tvivel.
Det har hänt.
Vi har nått ännu ett steg i den där utvecklingstrappan.
Barnen leker alla tre.
Ny konstellation.
Inga bråk.
Lycka!
torsdag 29 december 2011
Som en gås.
Det är läggningsdags. (Eller ja en aningens efter om vi skall vara helt ärliga.)
Jag hör hur min man börjar tappa tålamodet med det yngste Bejkonet.
Jag tar över.
-Pappa gå, säger knappt tvååringen.
- Ja, pappa arg, svarar jag.
Sedan upprepar vår käre lille son detta som ett mantra en sisådär 7-8 ggr.
- Godnatt nu, säger jag.
Härefter följer en lång sekvens av;
Unge sätta sig upp och prata glatt, mamma lägga unge ner, unge påpeka; -Pappa arg, mamma svara; -Ja, men pappa älskar dig, unge prata ännu gladare, mamma lägga unge ner, stoppa om.
Tillslut ligger han så äntligen kvar.
- Godnatt nu, säger jag.
- Mamma handen svarar han.
Jag lägger min hand bredvid hans händer och kramar om dem.
- Nej säger han, tar min hand och lägger den över hela sitt ansikte.
- Natt natt mamma äkar dej, mummlar han sedan någonstans i min handflata.
Och hur irriterad jag än må vara, så rinner det av mig som en gås i just det ögonblicket.
Att vara mamma är så infernaliskt pain-in-the-assigt ibland, men så förjordat magiskt och underbart, alla de andra gångerna.
Jag hör hur min man börjar tappa tålamodet med det yngste Bejkonet.
Jag tar över.
-Pappa gå, säger knappt tvååringen.
- Ja, pappa arg, svarar jag.
Sedan upprepar vår käre lille son detta som ett mantra en sisådär 7-8 ggr.
- Godnatt nu, säger jag.
Härefter följer en lång sekvens av;
Unge sätta sig upp och prata glatt, mamma lägga unge ner, unge påpeka; -Pappa arg, mamma svara; -Ja, men pappa älskar dig, unge prata ännu gladare, mamma lägga unge ner, stoppa om.
Tillslut ligger han så äntligen kvar.
- Godnatt nu, säger jag.
- Mamma handen svarar han.
Jag lägger min hand bredvid hans händer och kramar om dem.
- Nej säger han, tar min hand och lägger den över hela sitt ansikte.
- Natt natt mamma äkar dej, mummlar han sedan någonstans i min handflata.
Och hur irriterad jag än må vara, så rinner det av mig som en gås i just det ögonblicket.
Att vara mamma är så infernaliskt pain-in-the-assigt ibland, men så förjordat magiskt och underbart, alla de andra gångerna.
Det som var. Och det som är.
Jag har levt två liv, egentligen flera, men jag levde ett för inte länge sedan som jag stängde av och förträngde.
Inte för att det var dåligt, nej absolut inte för att det var dåligt. Tvärtom.
Jag stängde av för att det gjorde så ont.
Nu känns det länge sedan och avlägset.
Jag kanske behövde tid för att läka och gå vidare.
Jag kanske behövde något, behöver något, men egentligen vet jag inte riktigt vad.
Jag har en längtan i mig som drar, åt två olika håll.
Norr och väst.
Hur förlikar man sig med det. Hur stillar man en längtan som omöjligt kan besvaras?
Det gör fortfarande ont.
Inte för att det var dåligt, nej absolut inte för att det var dåligt. Tvärtom.
Jag stängde av för att det gjorde så ont.
Nu känns det länge sedan och avlägset.
Jag kanske behövde tid för att läka och gå vidare.
Jag kanske behövde något, behöver något, men egentligen vet jag inte riktigt vad.
Jag har en längtan i mig som drar, åt två olika håll.
Norr och väst.
Hur förlikar man sig med det. Hur stillar man en längtan som omöjligt kan besvaras?
Det gör fortfarande ont.
söndag 25 december 2011
Julen
Vi är mitt i julen men ändå förbi den. Det stora anitiklimax är ju julafton och julafton endast.
Vi hade en fin sådan.
Och när jag frågar sonen E, vid tandborstningen på julaftonskvällen, om det varit en bra dag svarar han;
- Jaaa!
- Vad var det bästa då?
- Att jag fick precis allt jag önskade mig, säger han och kramar mig.
- Vad bra, för för mig är det viktigast att barnen har det bra på julafton!
- Men du då mamma?
- Ja men jag behöver inga julklappar, jag är glad att jag har er.
- Men om du fick önska då?
- Då skulle jag önska mig ett par varma goa vinterskor.
- I pysselhörnan på dagis har vi en massa saker, jag kan bygga ett par skor till dig där!
Och så fixar tomten allt man någonsin kan önska. I en och samma mening!
God fortsättning på julen, kära ni!
Vi hade en fin sådan.
Och när jag frågar sonen E, vid tandborstningen på julaftonskvällen, om det varit en bra dag svarar han;
- Jaaa!
- Vad var det bästa då?
- Att jag fick precis allt jag önskade mig, säger han och kramar mig.
- Vad bra, för för mig är det viktigast att barnen har det bra på julafton!
- Men du då mamma?
- Ja men jag behöver inga julklappar, jag är glad att jag har er.
- Men om du fick önska då?
- Då skulle jag önska mig ett par varma goa vinterskor.
- I pysselhörnan på dagis har vi en massa saker, jag kan bygga ett par skor till dig där!
Och så fixar tomten allt man någonsin kan önska. I en och samma mening!
God fortsättning på julen, kära ni!
måndag 19 december 2011
Världens bästa julklapp!
Den här bloggposten innehåller nötkräm
”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.
söndag 11 december 2011
Hej Någon; viktigt meddelande!
Hej du någon därute.
Jag ville bara säga en sak, om du har tid.
Jag hoppas du har det , för jag tycker att det jag skall säga nu är viktigt.
Om du skulle råka vara med någon, eller känna någon, som du tycker är vacker och speciell, eller åtminstone söt och härlig, det behöver egentligen inte ens vara en söt person, bara du tycker om att titta på honom eller henne, om du blir varm av att vara nära, om du kommer på dig själv med att låta dina tankar vandra till den här personen, ibland, eller till och med ganska ofta.
Om du vet precis vem jag pratar om när du läser det här, då är det dig jag behöver tala lite med, då vill jag att du fortsätter läsa.
Nu är nu, men sen? Om den här personen försvann ur ditt liv imorgon, eller om en minut, men om du åtminstone hann rusa hem till honom eller henne, om du hann ringa ett sista samtal och säga det där du aldrig eller sällan säger.
Vad skulle du säga?
Ta den tanken, ta allt du tänker och säg det högt till den som verkligen behöver höra det.
För om jag vore allt detta för någon annan, vore de orden det det enda jag någonsin ville höra.
Kärlek/ Mamma M
Jag ville bara säga en sak, om du har tid.
Jag hoppas du har det , för jag tycker att det jag skall säga nu är viktigt.
Om du skulle råka vara med någon, eller känna någon, som du tycker är vacker och speciell, eller åtminstone söt och härlig, det behöver egentligen inte ens vara en söt person, bara du tycker om att titta på honom eller henne, om du blir varm av att vara nära, om du kommer på dig själv med att låta dina tankar vandra till den här personen, ibland, eller till och med ganska ofta.
Om du vet precis vem jag pratar om när du läser det här, då är det dig jag behöver tala lite med, då vill jag att du fortsätter läsa.
Nu är nu, men sen? Om den här personen försvann ur ditt liv imorgon, eller om en minut, men om du åtminstone hann rusa hem till honom eller henne, om du hann ringa ett sista samtal och säga det där du aldrig eller sällan säger.
Vad skulle du säga?
Ta den tanken, ta allt du tänker och säg det högt till den som verkligen behöver höra det.
För om jag vore allt detta för någon annan, vore de orden det det enda jag någonsin ville höra.
Kärlek/ Mamma M
fredag 9 december 2011
Bajsfråga.
Är det stört att faktiskt tycka att andras, alltså ens barns, skit är mer okej och hanterbar än sin egen?
Bara en fråga.
Bara en fråga.
söndag 4 december 2011
Egentligen.
Säga vad man vill om Herr bejkon,
och man kan säga mycket skall ni veta,
men när man är så bortskämd med lååånga massager,
att tjugofem minuter känns jättekort,
då kanske man skall vara rätt nöjd.
Egentligen.
och man kan säga mycket skall ni veta,
men när man är så bortskämd med lååånga massager,
att tjugofem minuter känns jättekort,
då kanske man skall vara rätt nöjd.
Egentligen.
Blogga
Det finns vissa människor.
Man bara måste få veta hur det går, vad de gör, hur de tänker.
Det går inte att värja sig för deras ord,
deras berättelser.
Man är liksom fast i ett bloggberoende skulle man kunna säga, eller inte man, men jag skulle liksom kunna säga det.
Jag tror inte att jag är en sån direkt, men det spelar faktiskt ingen roll.
Jag kan ju alltid blogga för min egen skull.
Så detså!
Man bara måste få veta hur det går, vad de gör, hur de tänker.
Det går inte att värja sig för deras ord,
deras berättelser.
Man är liksom fast i ett bloggberoende skulle man kunna säga, eller inte man, men jag skulle liksom kunna säga det.
Jag tror inte att jag är en sån direkt, men det spelar faktiskt ingen roll.
Jag kan ju alltid blogga för min egen skull.
Så detså!
tisdag 29 november 2011
Ett inlägg.
Ibland tror jag att jag slutat.
Ofta tror jag det.
Men det går inte.
Vissa dagar måste man få berätta för någon.
Idag försöker jag stanna kvar i känslan och reda ut den och inte gå och gömma mig bakom mat/godis igen.
Jag är så oerhört provocerad och inser, klokt nog, att problemet sitter hos mig.
Vad är det den här människan genom sitt, förvisso, för mig, helt irrationella beteende, triggar igång. Vad är det för förbaskat öm knapp hen trycker på?
Jag andas och låter det sjuka och släppa och tänker stolt att det nog är såhär förnuftiga människor hanterar svårigheter i livet.
(Det kan iofs vara förbaskat skönt att skrika och stampa lite också! Men det erkänner jag bara en annan dag, när jag inte är så duktig som idag.)
Ofta tror jag det.
Men det går inte.
Vissa dagar måste man få berätta för någon.
Idag försöker jag stanna kvar i känslan och reda ut den och inte gå och gömma mig bakom mat/godis igen.
Jag är så oerhört provocerad och inser, klokt nog, att problemet sitter hos mig.
Vad är det den här människan genom sitt, förvisso, för mig, helt irrationella beteende, triggar igång. Vad är det för förbaskat öm knapp hen trycker på?
Jag andas och låter det sjuka och släppa och tänker stolt att det nog är såhär förnuftiga människor hanterar svårigheter i livet.
(Det kan iofs vara förbaskat skönt att skrika och stampa lite också! Men det erkänner jag bara en annan dag, när jag inte är så duktig som idag.)
tisdag 22 november 2011
Måndagsrosor
Att få rosor på en måndag.En helt vanlig oviktig måndag,
är mer värt än samtliga allahjärtans-buketter i världshistorien.
Ever.
lördag 12 november 2011
Frötändning.
FRÖTÄNDRING!
FRÖRÄNDRING!!
FÖRÄNDRING!!!
Inte alltid lätt att få det rätt, men om man bara ger sig den på´t, ska det väl gå på något sätt!
FRÖRÄNDRING!!
FÖRÄNDRING!!!
Inte alltid lätt att få det rätt, men om man bara ger sig den på´t, ska det väl gå på något sätt!
måndag 7 november 2011
Ibland skulle man önska att man hade en inbyggd inspelningsfunktion i skallen eller åtminstone ett hejdundrandes minne, för;
när en sexåring filosoferar,
en fyraåring funderar
och en snart tvååring experimenterar,
finns det så många guldkorn att plocka, att man nästintill skulle utlysa en guldrusch, här;
mitt i centrala Sundsvall.
när en sexåring filosoferar,
en fyraåring funderar
och en snart tvååring experimenterar,
finns det så många guldkorn att plocka, att man nästintill skulle utlysa en guldrusch, här;
mitt i centrala Sundsvall.
lördag 5 november 2011
Som det ska.
Jag kanske måste göra allt detta för att förstå, för att hamna rätt, slutligen.
Och då är det ju så absolut helt fullkomligt rätt det någonsin var menat att bli, mitt liv.
Det är skönt.
Då kan jag alltså vara lugn, andas ut, slappna av.
Det är bra.
Det är som det ska.
söndag 30 oktober 2011
Helg.
Herr. Bejkon. Är. Sjuk.
Det betyder:
1: Att han verkligen är sjuk.
2: Att hans humör verkligen INTE är på topp.
3: Att han nu sovit i barnens lekrum i 4 (fyra!!!) nätter.
Det i sin tur betyder:
1: Att mamma Bejkon tagit hand om sina söööta barn själv. Hela helgen. Inklusive den lediga fredagen.
2: Att mamma Bejkons humör verkligen INTE är på topp.
3: Att mamma Bejkon inte sovit alls och på grund av sömnbrist nu har muskelryckningar i ansiktet.
Utöver detta elände, var det någon humoristisk (eller kanske bara illvillig) idiot som skojjade till det lite med tiden idag och då alltså tvingade mamma Bejkon att kliva upp 5:25 och sedan försöka styra upp en hel dag där barnen, av förklarliga skäl, varit helt i ofas med alla tider!
Nu skall mamman pallra sig upp på vinden, själv, med sitt ryckande ansikte och försöka få några timmars sömn innan sängen, sakta men säkert, belamras med en massa ungar.
Imorgon mina vänner, är det måndag. Gud ske pris för barnomsorg och skola!
Det betyder:
1: Att han verkligen är sjuk.
2: Att hans humör verkligen INTE är på topp.
3: Att han nu sovit i barnens lekrum i 4 (fyra!!!) nätter.
Det i sin tur betyder:
1: Att mamma Bejkon tagit hand om sina söööta barn själv. Hela helgen. Inklusive den lediga fredagen.
2: Att mamma Bejkons humör verkligen INTE är på topp.
3: Att mamma Bejkon inte sovit alls och på grund av sömnbrist nu har muskelryckningar i ansiktet.
Utöver detta elände, var det någon humoristisk (eller kanske bara illvillig) idiot som skojjade till det lite med tiden idag och då alltså tvingade mamma Bejkon att kliva upp 5:25 och sedan försöka styra upp en hel dag där barnen, av förklarliga skäl, varit helt i ofas med alla tider!
Nu skall mamman pallra sig upp på vinden, själv, med sitt ryckande ansikte och försöka få några timmars sömn innan sängen, sakta men säkert, belamras med en massa ungar.
Imorgon mina vänner, är det måndag. Gud ske pris för barnomsorg och skola!
torsdag 20 oktober 2011
Dj#¤%$skit*&}%#!
Bajs, blä och satans grobianer.
Idag är en sur dag.
Arg och sur.
Det kan dagar också vara.
Idag är en sur dag.
Arg och sur.
Det kan dagar också vara.
tisdag 11 oktober 2011
Salong "Hållfasthuvudetförhelsike"
Jag längtar efter den dagen vi bara stegar in på frisörsalongen med våra tre telningar, hivar upp en sedelbunt och skriker;
-Klipp!
Just nu är vi nämligen bara en luspank familj som leker hemmastajlister i badkaret med två (och en halv) illvrålande ungar.
Slutresultatet är en blandning av hår, snor och svett som liksom kletar ner både oss och hela badrummet.
Om barnen dessutom går därifrån med hyfsat jämna pottfrissor, är det en förövrigt, mycket positiv bieffekt!
-Klipp!
Just nu är vi nämligen bara en luspank familj som leker hemmastajlister i badkaret med två (och en halv) illvrålande ungar.
Slutresultatet är en blandning av hår, snor och svett som liksom kletar ner både oss och hela badrummet.
Om barnen dessutom går därifrån med hyfsat jämna pottfrissor, är det en förövrigt, mycket positiv bieffekt!
måndag 10 oktober 2011
söndag 9 oktober 2011
Stinky sunday.
Luktar ungefär som om jag gnidit mig mot en häst och sedan försökt elda upp mig själv.
Och det är ju precis nästan det som hänt.
Började dagen med en tvåtimmarsritt ute i Bergeforsen. Min första. Någonsin.
Jag trodde att hästtokiga hade fötts med någon slags särskild gen eller så. Jag hade fel. Man måste tydligen bara uppleva det. Uppleva hästarna och friheten.
Så nu har jag seriösa planer på att skaffa mig en hästgård, och rida varje dag. Skall bara berätta den glada nyheten för Herr Bejkon!
Eftersom jag inte tyckte att det räckte med den överdos friskluft jag redan konsumerat, åkte vi vidare upp på Södra berget. Storbarnen och papporna gick äventyrsstig och småbarnen och mammorna fixade brasan.
Ännu en härlig eftermiddag med våra goda goda vänner. Kärlek till familjen Be.
Det var en ordentligt däckad Bejkonsskara som åkte hem och kraschade i soffan.
Nu är barnen i säng och jag sitter här och stinker.
Happy söndag to you all!
Och det är ju precis nästan det som hänt.
Började dagen med en tvåtimmarsritt ute i Bergeforsen. Min första. Någonsin.
Jag trodde att hästtokiga hade fötts med någon slags särskild gen eller så. Jag hade fel. Man måste tydligen bara uppleva det. Uppleva hästarna och friheten.
Så nu har jag seriösa planer på att skaffa mig en hästgård, och rida varje dag. Skall bara berätta den glada nyheten för Herr Bejkon!
Eftersom jag inte tyckte att det räckte med den överdos friskluft jag redan konsumerat, åkte vi vidare upp på Södra berget. Storbarnen och papporna gick äventyrsstig och småbarnen och mammorna fixade brasan.
Ännu en härlig eftermiddag med våra goda goda vänner. Kärlek till familjen Be.
Det var en ordentligt däckad Bejkonsskara som åkte hem och kraschade i soffan.
Nu är barnen i säng och jag sitter här och stinker.
Happy söndag to you all!
lördag 8 oktober 2011
En sån där dag.
En sån där dag.
När solen liksom strålar lite extra.
När man blir bjuden på spa av en härlig vän.
Och man får vara tillsammans med de allra bästa man vet.
Bara vara.
Ramla runt på stadspromenad och ramla på andra vänner.
En sådan där dag när lördagsgodiset smakar extra gott,
när man faktiskt får till det,
och när man får dela den enorma glädjen, som det innebär att lära sig cykla, med världens finaste fyraåring.
En sån dag var det idag.
När solen liksom strålar lite extra.
När man blir bjuden på spa av en härlig vän.
Och man får vara tillsammans med de allra bästa man vet.
Bara vara.
Ramla runt på stadspromenad och ramla på andra vänner.
En sådan där dag när lördagsgodiset smakar extra gott,
när man faktiskt får till det,
och när man får dela den enorma glädjen, som det innebär att lära sig cykla, med världens finaste fyraåring.
En sån dag var det idag.
Insikt
Jag vet egentligen inte hur det hände.
Och det är oväsentligt.
Det viktigaste är att det hände.
Det hände.
Jag kunde ta på det.
Verkligen smaka på det.
Jag är fortfarande uppfylld till bredden,
med den ljuva sötman kvar på tungan.
Den doftar sant och klingar sannare.
Lyckan.
Lycka.
Och det är oväsentligt.
Det viktigaste är att det hände.
Det hände.
Jag kunde ta på det.
Verkligen smaka på det.
Jag är fortfarande uppfylld till bredden,
med den ljuva sötman kvar på tungan.
Den doftar sant och klingar sannare.
Lyckan.
Lycka.
Aroma
Väderlekshallåan säger köldknäpp och minusgrader.Det enda jag säger till mig själv är; "Äpplen!!!"
Så därför står jag där 22:45, en lördagkväll och balanserar.
5 meter upp i luften, insnärjd bland grenar med en 10-litershink på armen.
För det är inte vilka äpplen som helst.
Det är Aroma.
fredag 23 september 2011
Då och nu
För exakt sex år sedan var natten liksom utan ändeoch jag var full av insikt, om just inget alls.
Allt jag någonsin trott mig veta,
allt jag någonsin trott var sant,
ikullkastades på en sekund.
För exakt sex år sedan, kom ljus i tunneln och natten utan ände,
blev dagen, som så kristallklart tydligt, som så bländande starkt,
förändrade allt.
Först var jag ingen.
Först visste jag inget.
Då levde jag i dunkel.
Nu lever jag i reflektionerna av hans ljus.
Det fanns ett då.
Och han är NU.
söndag 18 september 2011
En ängel
Hur berättar man för sina barn att Farfar inte finns mer?
Man bara gör´t antar jag.
Så jag gjorde det.
Och jag fick visa kortet på farfar. Kortet där farfar bär ett halsband från en liten gosse i Sverige. Så långt borta, men med så mycket kärlek i sin lilla kropp.
-Vad händer med farfars kropp nu, frågar han? Nu när det som är innuti är borta? Har det blivit blommor där han låg?
- Nu begraver man farfars kropp, för han behöver inte den längre, svarar jag.
- Men får han inte jord i ögonen då, undrar han?
Så jag berättar om fina mjuka kistor och kära ägodelar och frågar dem vad de tror händer med farfars själ nu.
- Han är i himlen svarar storebror så självklart. Jag tror att det är varmt där, för eftersom det är ovanför molnen lyser solen jämt, fortsätter han.
- Jag tror han är en ängel nu, svarar lillebror.
-Och jag vet hur änglarna bor. De bor på molnen.
Sedan tänker han lite.
- Men hur ser de ut mamma?
Jag svarar att jag faktiskt inte vet.
- Farfar vet hur man ser ut när man är en ängel, konstaterar han då.
Ja, farfar vet hur man ser ut när man är en ängel. För nu är han en själv!
Vila i ro och frid käre svärfar och tack för den lycka du, genom ditt liv, har givit mig.
/Maria
Man bara gör´t antar jag.
Så jag gjorde det.
Och jag fick visa kortet på farfar. Kortet där farfar bär ett halsband från en liten gosse i Sverige. Så långt borta, men med så mycket kärlek i sin lilla kropp.
-Vad händer med farfars kropp nu, frågar han? Nu när det som är innuti är borta? Har det blivit blommor där han låg?
- Nu begraver man farfars kropp, för han behöver inte den längre, svarar jag.
- Men får han inte jord i ögonen då, undrar han?
Så jag berättar om fina mjuka kistor och kära ägodelar och frågar dem vad de tror händer med farfars själ nu.
- Han är i himlen svarar storebror så självklart. Jag tror att det är varmt där, för eftersom det är ovanför molnen lyser solen jämt, fortsätter han.
- Jag tror han är en ängel nu, svarar lillebror.
-Och jag vet hur änglarna bor. De bor på molnen.
Sedan tänker han lite.
- Men hur ser de ut mamma?
Jag svarar att jag faktiskt inte vet.
- Farfar vet hur man ser ut när man är en ängel, konstaterar han då.
Ja, farfar vet hur man ser ut när man är en ängel. För nu är han en själv!
Vila i ro och frid käre svärfar och tack för den lycka du, genom ditt liv, har givit mig.
/Maria
lördag 10 september 2011
Revolution
Gud kanske finns!
Och då är Mia Skäringer hans förstfödda dotter.
Det är dags att börja tro. På oss själva.
Och ropa halleluja och gråta och skratta och säga fitta.
Eller åtminstone våga oss på att viska det.
Att se sex som en rättighet, och mer vara standard och fyllig, än någon blaskig helyllesvensk (och lagom) mittemellanmjölk.
Det är lördagnatt och jag revolutionerar, i ensamhet och tysthet.
Och då är Mia Skäringer hans förstfödda dotter.
Det är dags att börja tro. På oss själva.
Och ropa halleluja och gråta och skratta och säga fitta.
Eller åtminstone våga oss på att viska det.
Att se sex som en rättighet, och mer vara standard och fyllig, än någon blaskig helyllesvensk (och lagom) mittemellanmjölk.
Det är lördagnatt och jag revolutionerar, i ensamhet och tysthet.
söndag 4 september 2011
fredag 2 september 2011
Kärlek
Han har det största hjärtat i världen. Han omsluter mig i sin famn.
Han masserar mina trötta axlar.
Han bäddar ner mig i soffan när jag är sjuk och ger mig vatten, bara för att han vet att det är bra för mig.
-Bli frisk fort, säger han.
Han är så klok, omtänksam och kärleksfull och samtidigt så sårbar. Så liten och sårbar, så känslig och eftertänksam.
När han får veta att farfar skall dö, gråter han tyst och säger:
-Jag skall skriva ett brev till honom.
Han är bara fyra år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)