Götlavänner

Den som kom på det här med vänner borde ju få Nobelpris, det är ju helt fenomenalt!

Vi träffade flera av våra i Götlaborg!

Trots att jag och barnen blev bedrövligt sjuka, hade vi det underbart. Tack alla fina för att ni finns. Och; "tack för den staden, tack Göteborg"...

Findag.

Idag betraktade jag oss lite utifrån. Åh vad fina vi var.

Bejkonmamman som cyklade i blommig kjol med alla bejkonbarnen.
En liten böna, på bönpallen bakom sig, och två i kärran som kom på släp.
Susade fram i vårvarma vårvindar. Svisch så fort vi var hemma idag.

Nu är de borstade, lästa, kliade, sjungna och omstoppade.
Och älskade.

Trevligare ämnen.

Det behövs sannerligen lite trevligare ämnen.

Naturen trampar ingen på tårna.
Den är ofarlig.
Och i vår närmiljö, traskar en liten trädgårdstomte kring.
Hon heter Mammamormortia och är en sällsynt art.
När man minst anar det har hon varit framme och klippt ner hallonriset.
Toppen tycker familjen Bejkon som ser fram emot mer lättplockade hallon i år.

Vi har en liten trollkarl också, han smyger runt bland buskar och träd och pysslar och plåstrar om. Skadade träd får sårpasta på fast det är han själv som blöder.

Fröken Vår har också gått förbi och satt spår i alla rabatter.
Det är magiskt och vackert.

Inne i huset har fröna blivit plantor som längtar ut ur sina krukor. De sträcker sig och hänger sig och växer åt alla kanter och bredder.
Naturen har en inneboende kraft som vi gör klokt i att inte stoppa. Bara betrakta och avnjuta.
Glöm inte att njuta av den.

Tid eller pengar.

Det blev en viss linje på inläggen, man kan ana ett tema.
Ullared; mammons mekka och den fördärvliga (men för oss livsnödvändiga) krediten.
Pengar.

Allt kretsar kring pengar.
Eller tid.

Tid eller pengar.
Antingen eller.
Fundamentet i vår tid.
Du kan ha pengar men ingen tid och köpa dig fri.
Du kan ha tid men inga pengar och skapa det du behöver själv, trixa dig fram.

Men du kan fan inte vara utan både tid och pengar, för då går du under.

Kredit.

Vi lever på kredit,
lånade pengar.
Vi lever i framtiden
och på hoppet.
Hoppet om att en dag kunna leva i nuet och spara FÖR framtiden.

Det är en skev och konstig värld.
Tur att det finns dom som är smarta, och bildar banker.
Eller ja, tur för dom, och kul för dom!
Vi andra?
Ja vi kan ju alltid hoppas.

Ullared baby!

Herrejesus, det borde finnas regler och förordningar kring huruvida man FÅR släppa lös en totalt uttorkad shoppingalkis på Gekås!
Snacka om stress.
Man blir ju helt kollrig på alla låga priser. Det gäller att se det som en personlig utmaning.
Stick to the list! Goddamit woman, stick to the list!
Ullared baby!

Hotell!

Hotell.
Halleluja vilken uppfinning.
Här sitter jag i ett rum som jag varken behöver renovera eller städa.
Det är som ett rehabiliteringshem för en "fix-junkie" som jag.
Inget att pilla med.
Abstinens.
Men jag skall göra som i filmerna; ligga och skakas och svettas lite inatt så känns det nog bättre imorgon.

Sen kanske jag skall få ett återfall och möblerar om lite härinne!

Godnatt nu oh ni fromma.
Ni har väl för i Jesu namn hållit er inne idag, enligt god påsklig tradition?!
Vi har i ärlighetens namn hädat och njutit av vårsolen i Grimmeton. Men det var det bannemej värt!

Bygga bo

Jag håller på att bygga upp något märker jag.
Jag bygger något starkt och hållbart.
Ett liv.
Ett liv i en nygammal stad.
Det kändes länge lite instängt och unket, men nu andas jag ny frisk luft.

Det är spännande, när man plötsligt upptäcker alla häftiga människor man verkligen möter och inser att det inte bara är en "enväga" betraktelse från min sida, eller en slump, utan ett ömsesidigt utbyte som faktiskt betyder något för andra också. Då sås ett nytt frö, något som en dag skall blomma, i sin fulla potential.
Självklart blommar inte alla frön men då finns ändå minnet av en doft kvar där i bakhuvudet.

Jag bygger något nytt och stark. Jag bygger bo.
Med en praktfullt rik trädgård av vänner.
Med praktfulla vänner.

Hur i helsike...

Det kanske ännu finns dem som minns min rysare/mysare (vilket man tycker är en smaksak ;)); "Tankar om mat".
Det hela handlade om hur man kan laga "grön" mat, dvs, ta tillvara på rester för att slippa det stora matsvinn som bara ökar och ökar i vårt avlånga land.
Samt vara varsam mot sin magra plånbok.
Och, inte minst, känna sig som en lite bättre människa! ;)

Dagens inlägg heter, kort och gott:
Hur i helsike skall man ta hand om all den evinnerliga soppa som blir över när man har ett fint litet soppcafé?!
Svaret blir idag; Stuva stuva stuva!

Familjen Bejkon likes Spenatsoppestuvade makaroner med lite kindneybönsbiff- och köttfärssåsrester.
Ha en smarrig tisdagskväll!
/Mamma B

Fegväg

Istället för att köra på, och styra upp, vill jag ta nästa avfart av.
Nödut.
Fegväg.

Tokbromsa. Och ångra mig, Igen.

Men det är jäkligt gôtt när man klarar av att hålla ratten. Köra försiktigt. Med bältet på.

Dag två är avklarad. And still going.

Målet är inget, vägen är al-la-la-la-lalt.

/Er mamma i natten

Ögonblick

När man jobbar 70 timmar i veckan, är det ögonblicken man lever för.

Ögonblick:

Sjunga "jagälskardigsången", klia på magen och verkligen verkligen älska.

Laga supersimpel middag med barnen, men som ändå blev en fantastisk "överaskningsmiddag" för dem och pappan.

Hitta vitsippor i trädgården.

Se en strålande lycklig gosse med utomhuslort i hela ansiktet och stenar i munnen.

Plantera frön med barnen, vänta otåligt, och sedan se dem titta upp ur jorden.

Avnjuta en grym spelning i mitt eget Café.

Baka den godaste butterkakan som min far ätit i hela sitt liv.

Vardagslyx. Vardag kan verkligen vara en lyx! Glöm inte det.

Tillbaka

Jag plöjer mig en väg, genom bilar, klossar och lego.
Madrassen är som en fis i rymden för min trötta rygg men det är åtminstone en madrass och min säng är upptagen.
Jag borde försöka sova,men jag är fullproppad med ord som måste få komma ut.

Jag har varit borta några dagar,både från bloggen men också från mig själv. Det händer ibland.
Jag är inte stolt över det, men jag har inget för att förneka det. Det är som spöken i garderoben, de är mindre läskiga om man släpper ut dem och bjuder in dem på kalaset.
Mitt spöke är maten, sockret.

Jag lever i en lögn av socker.
Ibland vill jag tro att den är lycklig, men den är besk och bitter i smaken.

Nu har jag brottats med demonerna i många långa dagar.
Jag har varit svag.
Men idag. Idag var jag tillbaka.
En dag, en lång och stenhård kamp.
Jag har inte vunnit, men idag stod jag stadigt kvar.
Döm mig inte om jag misslyckas imorgon.
Ta emot mig med varsam hand om jag faller.

Orken och storken.

Ork ork ork.
Och så en och annan stork.
Det är ungefär så livet fortlöper just nu.
Orken är det ont om men storken verkar vara på hugget just nu!
Roligt med nya små knytten.

Jag är faktiskt riktigt trött på att inte orka.
Jag smider på planer.
Rätt som det är händer det något.
Spännande. Eller skitläskigt. Det är den stora frågan.

Höjdpunkter

Födelsedagens höjdpunkter:

1: Ibland kan det till och med vara trevligt att vara kissnödig. Åtminstone om man håller sig för att Herr Bejkon, med kvävd röst, skall försöka samla ihop skaran av Bejkonbarn och få upp dem på vinden med frukost på sängen.

2: Dagens enda presenter, insnurrade i silkespapper av en viss kollega. oMtänKt, återvunnet, och allt!

3: Alla gratulationer. Herreminje vad fejjan är effektiv, och trevlig!

4: Smartieskakor, bakade av mig själv, till mig själv. Choklad!

5: Att komma hem från jobbet, lagom för att avnjuta gulle bEjkon insupa pappas egenkomponerade (och önskade) "Jagälskardiglåt".
För dem som inte känner till det, är "jagälskardig"-låtar, helt enkelt hyllningslåtar till vederbörande.
Sången går ut på att upprepa när man älskar låtönskaren, till valfri melodi.

Ett utdrag ur kvällens strofer:
-Jag älskar dig när du läser din Bamsetidning,
Jag älskar dig när du leker med geggamojja.
Jag älskar dig när jag borstar dina tänder...

Sötaste.

35

Nu händer det.
Det tippar över.
Jag fyller 35 imorgon.
Så fort det är gjort börjar jag alltså närma mig fyrtio.

Vet inte om det finns anledning att krisa egentligen.
Jag har ju redan hunnit med en hel del;
3-barn, äktenskap, ett gäng lägenheter och hus.
Jag lever just nu mitt i ett förverkligande av en ungdomsdröm.
Jag borde sitta här och vara nöjd och glad och lugn i sinnet.
Men, ja ni förstod redan av upplägget, att så inte är fallet.

30 var okej.
Men 40 blir en oro som gnager.

Ja jädrans, det är mycket som skall hinnas med för att jag skall kunna avnjuta min fyrtioårsdag med en skön återblick och en summering av halva resan.

Nu har jag dessutom bara 5 år på mig.
För innan fyrtio skall jag åka tjejvasan!!!
Ja, det är knappt jag tror på det själv.

Grattis fru Bejkon.
Nu är det ett faktum.

10 sätt att veta att man lever

10 sätt att veta att man lever:

1: Man andas.
2: Man andas ut.
3: Man ler.
4: Man äter.
5: Man dricker.
6: Man kommer ihåg att andas, igen.
7: Man sover.
8: Man drömmer.
9: Man känner kärlek.
10: Man är inte ensam. Man har vänner.

Min/Vår-dag

Tänk så lite som behövs.
Några minuter sol och frisk luft. Några glada och vänliga leenden.
Häromdagen sa jag till Herr Bejkon att människorna i den här staden är så sura, men kanske var det bara jag, eller kanske behövde de också känna våren kittla dem på kinden för att spricka upp.

Igår invigde vi den ordentligt; våren.
Med cykelfärd över grus och betong i strilande vårregn.
Men rosiga kinder och solsken i blick.
Jag och Bejkonbarnen.
Vi.

18 pannkakor, utan köksfläkt, senare...
...och Bejkonhuset är som en inpyrd stekpåse.
Vill ni avpannkakifiera er är det rätt läge att hälsa på nu!

Glad vår på er!
Nu ränner fru Bejkon iväg på sin röda springare (trots att de inte sopat bort gruset ännu...)
Mot framtiden och VIDARE!

Ärligt

Jag lovade att vara ärlig.
Men hur kul är det.
Och vad är ärligt.
För mitt i kaoset och skiten, kommer vårens lökar upp ur marken och kastar färgstänk åt det bruna grå.
Sånt är livet.
I skiten frodas hoppet, och de små små kommentarerna som ändå sätter lite guldkant på vardagsservisen, är glädje.

Tankar om mat

Nu skall jag bli sådär in i bänken Blogisch och visa bilder på min mat. Egentligen bär det mig emot, för vem bryr sig? Eller?
Det borde vara det tråkigaste av tråkigt att höra om familjen Bejkons okulinariska oinspirerade tidsbristmat. I och för sig kan det ju vara skönt att få bekräftelse på att det finns andra som inte heller hinner/orkar, om ni nu själva tillhör den skaran.
Men.
Anledning till dagens inlägg är att det finns en slags maträtt som gör mig extra stolt, och det är de där "tatillvarapåresterochsådantsomhållerpåattblidåligträtterna".
Om man strävar efter att leva ekologiskt, är det den ultimata rätten! Inget går till spillo.
Dessutom blir det av någon underlig anledning alltid så himla gott!
Här är alltså gårdagens variant: Blomkål, paprika, oliver, bönor och pasta, åsså lite goa kryddor såklart!