Ni vet; Kokosbullar.

Ni vet, när man har barndomen som ett ljuvt och smaskigt minne för näthinnan och tänker att man vill dela med sig av denna söta rikedom till sina egna barn.
Ni vet när man sedan har en FERUKTANSVÄRT internationell make som snabbt som en plätt räknar ut kaffekopparna till deciliter så att man ivrigt kan sätta igång med bakandet.

Ni vet när man, 25 minuters el-vispande, och utöver det 3 timmars kylning, senare, upptäcker att de goda kokosbullarna som man så drömskt talat om, inte riktigt håller formen om man så säger, eller håller måttet snarare.
Ni vet, när kokosbullarna inte är något annat än sockersörja, för att maken visst missat att våra gamla hederliga svenska "kaffekoppar" inte riktigt alls har någon likhet med engelska "koppar".
Det är då man sorgsen häller bort en hel plåt sockersörja i vasken och önskar att man tänkte lite själv ibland!

Jag brukar inte titta på nyheterna.
Orkar inte höra om allt hemskt som händer.
Det är fegt, jag vet, men nödvändigt när man är en sådan som jag. Som inte kan värja mig för våldet och liksom suger i mig alla de drabbades smärta.
Den här helgen har jag sett och hört mer än man egentligen vill se och höra, men ibland måste man. Ibland måste man veta för att försöka förstå.

I dag har jag sänt mina tankar till Norge och mina pengar till Afrika.
Min kärlek ger jag till mina barn här hemma och hoppas att de aldrig skall behöva vandra på så vilsna vägar som somliga gör.

För kärlek är den enda vägen.

Konsertsommaren 2011

Konsertsommaren 2011:
Danny
Nickelodeon
och imorgon toppar vi med;
Eric Saade.
Det är kvalitetsmusik på HÖG nivå!
Nästan, men bara nästan, så att det slår Roskilde 2004...

Perspektiven förändras lite om man säger så.

KRIS

Jag sitter fast i min "fatsuit".
Det är ett av två tråkiga faktum.
Det andra tråkiga är att jag inte kan blogga.
Jag kan bara inte blogga.
Jag har en blogg-kris, skulle man kunna säga.
Ni vet en sådan där; jagifrågasätteralltmeddettaförvadärmeningenmedattbloggaannatännågotslagssjuksjälvhävdelsekris.

Slut på meddelandet...

Sommarbarn.

Sommaräng.
Sommarkväll.
Sommarbarn i pyjamas!

Vila! Pah!

Passa på att vila när barnen sover.
Jo pyttsan.
Det funkar såhär:
Lägger sig, försöker ligga bekvämt, slappna av. Blunda. Såja, slappna av, släpp taget. Djupt andetag...
och SMOCK, alla tusen miljonersmiljardes tankar, måsten, borden, liksom handslappar dig i ansiktet.
Jotack, slappna av my ass.
Upp och på´t.
Sova kan man kanske eventuellt, möjligtvis, göra när man blir gammal, om man inte får sömnstörningar då, det är ju faktiskt ganska vanligt!

Det här gick ju riktigt bra!

Mina fyra dagar som gräsänka är över, herr Hejkon är hemma igen.
Jag är stolt över mig själv;
huset är i lite bättre skick och mycket renare, tvätten lite mer tvättad och barnen bara lite trasigare än när han åkte.
(Men det läker fint!)

Nu tänker jag vara lite mammaledig, alltså ledig från att vara mamma, åtminstone några timmar eller så, det är jag banne mig värd!

Finkalas

Min mor och far firade 40-årig bröllopsdag igår.
Imponerade och ganska magiskt.
Barnen ville överraska så vi gick loss i köket.
Eftersom vi är den familj vi är; we do it the Bejkon way, är det ju inte svårare än att det, om det inte finns ägg till tårtbotten, går att kreera med fantasi.
Så; voíla:
SOMMARSEMLA!

Ett mycket gott komplement till andra bakverk som sett dagens ljus i Bejkon-köket (bulltårtan till exempel)!
Och ja, mormor och morfar uppskattade uppvaktningen!

Min son 3

Alla goda ting är tre.
Här är min lille goding.
Aspillig, asklättrig, asbökig, men ack så mysig.
Asmysig.
Om ingen annan kommer ihåg det, vet man med säkerhet att man åtminstone har en drös pussar och kramar på lur hos sin lille mini-Bejkon.
Imorse fick jag klapp på benet hela vällingflaskan igenom.

Det är magiskt att veta att bakom det där stundtals "allmänna" 1-års beteendet, ligger en högst påtaglig personlighet och väntar. Vi anar den redan.

Mamma Bejkon hjärta G = sant

Söndag

Idag har vi hälsat på hos min kusin som driver den fantastiskt idylliska och inspirerande Sörviksvillan.
http://web.mac.com/sorviksvillan/sorviksvillan/Start.html
Finare än så kan man nog inte bo.

På vägen dit, strax innan flygplatsen, hojtar plötsligt en son i baksätet;
- Här har vi åkt förut mamma, jag känner igen den där kaninen.
Ja, vad säger man, sug på den du Bengt Lindström.

Någon har tagit min man i besittning.

Herr Bejkon är på svensexa i Göteborg.
Jag är gräsänka.
Två dagar har jag försökt hålla ställningarna här hemma medan han förlustar sig. Nu börjar jag dock bli orolig.
När jag ringer är det någon annan som svarar, hans röst är förvisso tämligen lik min mans, men orden som kommer ur hans mun...
... en Göteborgare.
Inget mindre än en infödd, inavlad, ingrodd Göteborgare, är det jag talar med.
På två dagar talar han bredare göteborgska än han gjorde under de femton år han bodde där.
Vi får väl hoppas att han inte byter mer än dialekt innan han kommer hem.

Å andra sidan, en muskulös brandman vore ju inte helt fel!

Det är ju underbart när man blir överbevisad.

Har gått och undrat över varför min äldste son har lagt sig till med något slags larvigt amerikaniserat uttal när han sjunger.

Mogonjingeln har alltså trallats fram som;
- Sommarlöouv, sommarlöouv.

Imorse hörde jag den plötsligt själv, och inser, ungen har ju heeelt rätt.
Sången framförs ju nämligen på klingande skånska!

Och vem är jag?

Herreminjesus vilka BRA bloggar det finns.
Och vem är jag?

Och vem är mister jävla fucking Jante som sitter och klöser mig på axeln, borrar in sina vassa naglar och skriiiker;
- Du är ingen, hör du det, du är ingenting.

Det är då jag svarar, med lagom släpig röst;
- Vaxpropp baby, vaxpropp.

Det är jag som är mamma Hejkon Bejkon!

Bad

Badobadobadobad...
Jag och barnen försöker fördriva tiden på egen hand, medan herr Bejkon sitter på kontor och svettas (fast det gör ju sällan de där kontornissarna längre, de har ju luftkonditionering, men det är en talande bild iallafall).
Det blir mest bad.
Barnen älskar det, jag sitter dock oftast och kokar bort där på stranden.

Igår var det faktiskt mammabadvänligt också, skönt!
På kvällen tänkte vi att det var hög tid att börja vänja våra småttingar vid festivalliv och drog in till stan med filtar, vagnar och hörselkåpor.
Det gick sådär...
Men 6-åringen höll ut ända tills Danny äntrade scenen och hans ögon glittrade tämligen lyriskt när spelningen avslutades med "In the club".
Hemvägen var dock det allra mysigaste, tänk så många tankar och funderingar som kan rymmas i ett sånt litet fint huvud!
Och sommarnätter är ju sommarnätter!

Spejsfaktor

Ibland tror jag att jag har utrustats med någon slags valbar extra-funktion, som mina föräldrar liksom fick på köpet, utan att de vare sig beställt eller betalat för.
Jag kan kalla den "spejsfaktor".
Det är den som driver mig framåt i rasande fart, genom svindlande kurvor.
Ger man mig lillfingret så har jag raskt tänkt ut och dressat på, inte bara handen, utan hela människan.
En potentiell möjlighet, som är kanske-eventuellt, har plötsligt utvecklats till en hel framtid i mitt huvud.

Och nu mina vänner, är jag igång igen vill jag lova.
Stackars Herr Bejkon, för ni förstår, jag har en annan funktion också, huruvida mina föräldrar valde den eller inte, därom tvista de lärde, jag är så otroligt entusiasmerande, (eller ja manipulativ skulle man ju också kunna säga, beroende på vilket sätt man ser på saken ;)).
Detta innebär att jag oftast spejsar med mig min käre make på mina vilda planer.

Vi får se hur det går den här gången...

Bästelördag!

Vi har världens bästa lördag.
Vi är så sociala så vi nästan svimmar, och då trivs fru Bejkon.
Mina söner frotterar sig i söta tjejer idag och vi med deras föräldrar.
Först premiärbesök av I, med förmiddagsfika och lunch och snart grillmiddag med nästa familj.
Nu har vi dessutom en liten lucka emellan och då bloggar jag, och dricker vin.
Eftersom vi tokstädade hela morgonen kan jag alltså med gott samvete bara luta mig tillbaka och njuta.
Hallåhurhärligtärintedetdå!!!!!!!!!

Min son 2

Jag är privilegierad, jag har flera söner!

Jag har en E, som i elskling.
Världens mysigaste, busigaste, stökigaste
och den mest omtänksamma son man kan ha.
Han är kreativ i alla bemärkelser, både på de mest negativa, men inte minst; positiva sätt.
Han kan verka tuff och hård men han är så sårbar och skör.
Jag får hålla hans lilla hjärta varsamt i min hand.
För det har han så generöst och kärleksfullt givit till mig!

Mamma B hjärta E = sant!

Min son 1

Min son sjunger dagarna i ända.
Det är ett mycket sympatiskt drag!!!
Han är en mycket sympatisk son också.
Pysslig och klok.
Rolig.
Och den goaste ungen i stan.

Idag gör han sin sista dag på förskolan.
Han är stor nu!

Mamma Bejkon hjärta M = Sant