Jag brukar inte titta på nyheterna.
Orkar inte höra om allt hemskt som händer.
Det är fegt, jag vet, men nödvändigt när man är en sådan som jag. Som inte kan värja mig för våldet och liksom suger i mig alla de drabbades smärta.
Den här helgen har jag sett och hört mer än man egentligen vill se och höra, men ibland måste man. Ibland måste man veta för att försöka förstå.

I dag har jag sänt mina tankar till Norge och mina pengar till Afrika.
Min kärlek ger jag till mina barn här hemma och hoppas att de aldrig skall behöva vandra på så vilsna vägar som somliga gör.

För kärlek är den enda vägen.