Dofter

De är överallt nu.
Dofterna.
Hägg och syren. Ljuvlig liljekonvalj och sköna penseér.
Äppelblom, körsbärsblom och sötaste små vivor.
Och så gräset. Saftigt frodig grönska som också är en väldoft utav nåde.

Jag är en sucker för vår!

Handen som håller mitt hjärta...

...hårt!

Hemmamyskläder

Hemmamyskläder är helt klart underskattade.
De borde vara storsäljare hos varje kedja; riktigt plyshig plysh och mjukigt mjuk.

Det fanns en tid då jag levde i ovisshet.
Det fanns en tid.
Före.
Före äktenskapet.
Så naiv och ovetande jag var då.
Jag hade inte fattat grejen. Nu har jag det.

Ytterdörren stängs, uppför trappan, öppna garderoben, av med trånga jeans och åtsmitande klänningar. Fort i mjukisbrallorna och stortshirten och; flyyyyyta ut. Expandera. Vara lite mera.
Vara lite mera och lite slappare jag.
Aaaah...

Karriärsstegen

Tja, om man skulle ta och ta tag i sitt liv.
35 år gammal. Det är väl nu man skulle vara på väg uppåt i den fantastiska och åtrådda karriärsstegen.
Istället har jag klättrat ner och står och sparkar med foten på grästuvorna. Det skvätter lera och mina skor blir smutsiga.
Jahaja, skitiga skor och inget jobb. Jag har begått alla fel man kan göra. Fast jag kan ju inte säga att jag känner mig bitter. Snarare likgiltig och rätt så trött.
Det är bra att bli lite omruskad, klippa av säkerhetslinan och försöka att verkligen känna efter vad det är man vill.
Jag skall vila och känna och bli stark och frisk och klar över vilken väg jag skall gå. Sedan skall jag slänga den där förbaskade stegen dit pepparn växer och ta cykeln framåt och vidare.
Tjolahopp, där cyklar hon den där Bejkon-tokan kommer nog folk att säga, med det är okej.
De får säga vad de vill. Jag kan ju välja att inte lyssna!

Fria tankar

Att bara se vad som händer är ju det mest spännande som finns.
Att bara låta orden komma är väl bloggandets motsvarighet.
Idag snurrar så många tankar i mitt huvud.
De rör sig i spannet mellan självömkan och uppgivenhet ända upp till hisnade horisonter av nyskapande framtidsvisioner.
Jag tror att om jag bara vågar släppa taget om rädslan kan det hända riktigt storslagna saker.
Jag tror att om vi alla bara vågar släppa taget om rädslan kan vi leva storslagna liv

Majskrokar

Det känns faktiskt inte som om vi uttömt ämnet majskrokar tillräckligt än. Och för er som ännu inte stiftat bekantskap med fenomenet, krävs kanske en viss förklaring.
Majskrokar är enorma "ostkrokar" utan någon som helst kryddning. Med andra ord; frastorra fluffiga bebissnacks med en smak som påminner mer om papper, än om något annat.
Och ändå, jag menar att bebisar gillar dem är ju ganska givet med tanke på deras smakpreferenser, plus att det är en spännande konsistens och att de de facto är väldigt greppvänliga.
Men, mina stora söner är fortfarande så galna i dem, att de, trots att de har smakat på både chips och äkta vara(ostkrokar), ändå går igång så totalt när påsen kommer fram, att man kan använda det som "ätuppåtallrikenknep".
Det är imponerande och inte minst förunderligt!

Bejkon

Vi måste ju försöka göra skäl för vårt namn!
Min allra finaste Bebis Bejkon gillar både pappa Bejkons carbonara och sin napp oerhört mycket.
Och för er som kanske är lite trögtänkta eller inte så observanta kan jag bekräfta att; ja det är en baconbit som fastnat bakom nappen!
Hejkon Bejkon på er!

Dubbelmoral

Dubbelmoral är:
Att säga till sina barn att vara stolta och samtidigt förakta sig själv.
Att säga att man inte skall slåss och samtidigt slå på sig själv.
Att vilja låta dem leva i kärlek men glömma att göra det själv.

Ris

-Oh my god, mistel Lice is everywhere!

De är sluga kineserna.

Jag har en konspirationsteori: ris är egentligen slugt uträknad, hemlig krigsföring från Kinas sida. Riset har till uppgift att infiltrera våra hem, nästla sig in i varje skrymsle och vrå och bida sin tid.
Vem vet hur och när det händer, men det händer, sanna mina ord!

Idag har jag förtvivlat försökt sanera mitt kök, mitt hem, mina barn och min kropp, från ett kraftfullt angrepp.

Efter tio minuters hård kamp med sopen och ris i håret, strumporna, behån jag till och med örat, var jag nära att ge upp, men det gäller att vara stark.
Och nu, när kvällen sänker sig över stridsfältet, och alla spår efter middagen är borta kan jag nog ändå konstatera en rättvis seger till mig själv.

But beware...

03:33

03:33, sitter i bilen.
I pyjamas.
Trycker i mig majskrokar.
De är så fruktansvärt torra att de fastnar i gommen...

Varför?
Ja det kan man ju sannerligen fråga sig?!!!

Vaknar 03:20.

A:Gråt. B:Nedkissad säng. C:Kan inte röra mig av smärta.
Maken tar hand om situation A och B. Återkommer ner till mig, tar hand om situation C genom att överräcka ett stycke piller och ett stycke glas.
Jag tar pillret.
Och...

Damn you doktor som en gång sa till mig att det bara var inbillning. Damn you, tabletter kan VISST fastna i min hals, och det gör de ofta. Det gjorde den inatt.
Problem tillstår dock.
Vi är inte hemma, vi är på landet, vi har inget, och då menar jag inget, ätbart i stugan. Mammas och pappas stuga är låst.
Jag våndas en stund, dricker minst tre glas vatten.
Tablettdjäveln är fast.
Då minns jag.
Bilen. Vi har majskrokar kvar i bilen.
Tassar ut i pyjamas.
Det är småkallt.

03:34.
Äntligen! Majskrokar; halleluja!
Går tillbaka till stugan. Lägger mig.
Snustorr i munnen.
God natt!

Stor

I meningen:
"När jag blir stor skall jag bli miljonär", finns ett stort problem.
När blir man stor?!!!
Är det någon som talar om det för en, eller upptäcker man det automatiskt den dagen man vaknar upp och är miljonär.
Och vad händer om man aldrig blir det?

Om man sätter upp målen tillräckligt högt behöver man kanske aldrig bli stor!

Familj

Jag hinner inte med den, HAR inte hunnit med den; familjen.
Min fina fina familj.
Men nu skall det banne mig bli ändring på det.
Kosta vad det kosta vill. Jag äter hellre havregrynsgröt tillsammans än att de äter oxfilé utan mig. (Nu har jag ju iofs inte ens tjänat några pengar på att vara frånvarande, så de har snarare ätit just havregrynsgröt, utan mig, men ni förstår principen!)

Igår var vi ute i trädgården, allihop. Herr Bejkon och E klippte gräset, M gungade och G käkade jord. Vi var sådär rusigt lyckliga att klockan fick bli en bit över åtta innan vi kunde gå in och sova. Nu luktar det friskt nyklippt gräs och trädgården ser allmänt lite trevligare ut, och kanske, kanske, blir det egen färskpotatis till midsommar!

Väldoft

H-Ä-G-G!
Vi är där nu, mitt emellan hägg och syren.

På väg genom en varm och somrig stad, slår den emot mig, doften.
Jag vet att man kanske inte får, men jag bryter en liten kvist för att få med mig den hem, och nu står den där, på mitt bord och skänker ljuvlighet åt både kropp och sinne.

Det luktar bandom och smultronställe, mitt smultronställe; Stugan, inbäddad bland prunkande hägg, insvept i vit blomstertyll.

Vi är där nu, mitt emellan hägg och syren.

Häck väck våt fläck!

Jädrarinåda, jädrar i en låda. Swosch swisch så var den lille fule väck.
Jag tror det tog en kvart allt som allt. Det var ett skolexempel, knölen alltså. Bara att peta ut och inte alls som förra gången det begav sig, när jag fick ligga kvar några timmar.
Nej, nu var det bara; på med skorna igen (för det var det enda jag fick ta av mig) och iväg.
Jag gick hem!
Nu börjar dock bedövningen släppa, men herregud, har man fött tre barn, OCH haft diskbråck, är lite svid bara som en fis i rymden.
Ha en fin dag alla fina!
/Mamma B

Operation fulknöl.

Imorgon är det dags för operation fulknöl.
Nu skall den bort den lille fule.

Operationer i sig ger väl en viss dödsångest, hur små de än är, men den här är väl så larvigt liten att jag knappt får stanna kvar överhuvudtaget efteråt.

Har laddat med ett gäng b-filmer.
B-filmer kommer aldrig så nära sitt rätta element som vid just "liggaisoffanmedliteontochtyckasyndomsigsjälvtillfällen".
Imorgon är ett sådant.

Ha det gott, fulknölsbo´tt!
/Mamma B

Finlördag.

Man kan välja att inte säcka ihop av trötthet och vardagsmättnad varje helg.
Man kan ha finlördag!

Idag har vi finlördag.
Jag är nyduschad, har piffat mig med kajal och kostat på mig att föna håret.
Herr Bejkon rakar sig kvällen till ära.
Kanske blir det skjorta och slips.

Man kan faktiskt sitta hemma i tv-soffan och vara lite snygg för en gång skull, trots att ingen annan än vi ser det.
Vi ser det ju!

Snart blir det vin och salta pinnar, riktigt präktigt vuxenmys!
Mmm, snyggmys och finlördag!

Luft

Luften går i en och luften går ur en.
Mig.
Inte en, utan kanske många, men framförallt; mig.
Idag har jag fyllt på med ny härlig frisk luft, genom en morgonpromenad. Underbart.
Sen gick luften ur mig igen.
Men nu kommer det ny:
(Turligen!)
Mys mys mys (och lite jobb, men bara roligt sådant!) hos en fin och mycket bra vän.
Som dessutom bjuder mig på mat, och vin!!! :)

Imorgon är en ny dag med nya friska andetag.
Andas lugnt!
/Mamma B

Business Time

Ikväll, mina vänner, är det Business time!

Lorten.

Idag hände något fantastiskt oväntat och nästan chockerande.
Jag fick en och en halv timme ledigt. Mitt på dagen. Hemma själv, inga barn, ingen man, bara jag och lorten.
Ja, förlåt, jag har inte presenterat er ordentligt för Lorten. Lorten har numer tagit över vårt hem och spritt ut sig överallt där det är möjligt, varendaste litet skrymsle, om man så säger.

Jag trivs inte så bra med Lorten. Nej, faktum är, att jag måste gå så långt som till att säga, att jag faktiskt HATAR Lorten.

Jag ägnade således min underbara enochenhalvtimme till att frenetiskt städa toaletten. Grundligt.
Döm om min förvåning när jag inser att, när jag äntligen lyckats utplåna den skit-stövelns närvaro på ett ställe, så känns hans närvaro ännu mer påtagligt överallt annars.

Summa summarum:
Jag kan nästan ångra renheten på toaletten för nu känns resten av hemmet ännu mer bedrövligt än innan.
Vad göra.
Hur man än vänder och vrider, skurmoppen, blir det aldrig bra!

Nu skall jag gå och lägga mig med Lorten. Och andas dammtussar i sömnen tills de blir stora som bomullstussar och jag drömmer febriga drömmar om förkylning och nästäppa!
/ eder Mamma i natten

Silver

Det blänker och glimmar i mitt hår. Silvervitt.

Försöker att förlika mig.
Förändra mig.
Vara den där livsvisa kvinnan som levt, så länge, att hon belönats rikligen.
Silver åt mig. För lång och trogen tjänst.

Det är svårt. Jag känner inte riktigt att jag hunnit med mig. Åren sprang liksom före.

Men nu är nu och jag är här och mitt hår bär stänk av silver.
Det blänker och glimmar och jag skall bära det med stolthet.

Hur?
Varför och hur?
Och jag då?
Och sen då?

Jag försöker förstå livet, men livet vill inte bli förstått, bara levt.
Bara levt!

Mittinattenstund.

Att vakna, påklädd, lite dregglig och stel klockan halv ett på natten och inse att man somnat mitt i natttningen är ju inte världens höjdare.
Att sedan inse att man dessutom måste släpa sig "iväg" till sitt jobb och sätta deg och köra disk är rena rama bottennappet i just det läget.

Men, en och en halv timme senare, är humöret på topp igen. En alldeles egen "mittinattenstund" är ganska magisk.

Just nu är det bara jag och datorn vakna här.
Min "datorstund" brukar annars sammanfalla med tandborstningen, ni vet; nytta och nöje, nytta och nöje!

Nu skall jag vara ännu nyttigare och försöka få några timmar sömn till i kroppen innan morgondagen gryr.

Nytti pytt och god nytt på er!

Vem är chefen?

Fördelen med att vara egen företagare är;
att när du väl vaknar upp ur beklaglighetens djup och gnällträskets klet, är det faktiskt ingen annan än du som bestämmer.
You´re the boss.
Det är ju banne mig jag som är chefen här!

Så nu blir det förändring och nya tider.
Härligt att se fram emot att gå till jobbet nästa vecka!
Och ha ett liv!

Hallelejkon Bejkon!

En helt ledig dag.
Ledig.
Med familjen.

Det är så djävla fantastiskt så man nästan kissar ner sig!
Amen.

Ta dig i brasan baby!

Vad är det med människor och brasor egentligen?

Igår trängdes vi med hundratals andra uppe vid Sidsjön för att se vaddå?!
Jo, en hög med ris som brinner!

Hur spännande kan det bli. Skitspännande.
Sen brann den upp.
Då gick alla hem.

Och höjdpunkten på kvällen blev middagen hos goda vännerna innan braseländet. Och som topp-ing; sitta i brandbilen med brandmans-hjälm på, för sönerna.



(Fast ja eller, ja okej, lite mysigt var det nog kanske eventuellt ändå.)

Skönkväll.

Det finns ett liv efter nattning (för dem som inte redan snusar gott mellan sina glatt pladdrande barn!).
Det finns ett liv efter klockan åtta (om man inte däckar i soffan förstås, då finns det ingen återvändo).

Det livet heter promenad i vårkvällen.
Yippiekajej vad gôtt.
Och:
Vårpromenad med bästaste Johanna och prata lite skit; Dubbel-yippiekajej.
Nu kan mamman sova sött.