Karriärsstegen

Tja, om man skulle ta och ta tag i sitt liv.
35 år gammal. Det är väl nu man skulle vara på väg uppåt i den fantastiska och åtrådda karriärsstegen.
Istället har jag klättrat ner och står och sparkar med foten på grästuvorna. Det skvätter lera och mina skor blir smutsiga.
Jahaja, skitiga skor och inget jobb. Jag har begått alla fel man kan göra. Fast jag kan ju inte säga att jag känner mig bitter. Snarare likgiltig och rätt så trött.
Det är bra att bli lite omruskad, klippa av säkerhetslinan och försöka att verkligen känna efter vad det är man vill.
Jag skall vila och känna och bli stark och frisk och klar över vilken väg jag skall gå. Sedan skall jag slänga den där förbaskade stegen dit pepparn växer och ta cykeln framåt och vidare.
Tjolahopp, där cyklar hon den där Bejkon-tokan kommer nog folk att säga, med det är okej.
De får säga vad de vill. Jag kan ju välja att inte lyssna!