Det som var. Och det som är.

Jag har levt två liv, egentligen flera, men jag levde ett för inte länge sedan som jag stängde av och förträngde.
Inte för att det var dåligt, nej absolut inte för att det var dåligt. Tvärtom.
Jag stängde av för att det gjorde så ont.
Nu känns det länge sedan och avlägset.
Jag kanske behövde tid för att läka och gå vidare.

Jag kanske behövde något, behöver något, men egentligen vet jag inte riktigt vad.
Jag har en längtan i mig som drar, åt två olika håll.
Norr och väst.
Hur förlikar man sig med det. Hur stillar man en längtan som omöjligt kan besvaras?

Det gör fortfarande ont.