Gäster med gester.

Åh dom gesterna.
Ni skulle se dom, de är obetalbara.
Min äldste son har alltid gestikulerat när han pratar, men det har liksom accelererat på sistone, så nu vevar han och gör miner och inte minst sprätter med huvudet, gärna på sned. Han berättar minst lika mycket med sina ögon som med resten av kroppen.
Det är svårt att inte le, även om han pratar om allvarsamma saker. Han är liksom så otroligt engagerad.
Han har två lägen; 1: inte prata alls (och framförallt inte lyssna) och så 2: kopiösa mängder. Det är som om någon dragit ur proppen. Det fullkomligt forsar ur honom.

Det han pratar om är oftast idéer, projekt och framtidsvisioner. Han har många!!!

Som mor och framförallt dramapedagog, kan man inte bli annat än stolt. Kommunikation och ett levande kroppsspråk är ju faktiskt egenskaper man har nytta av!
Jag kanske förresten borde anmäla honom till Gäster med gester, han skulle nog kamma hem hela skiten! :)

Ps: Visst får man skriva "dom" nuförtiden, vill minnas att det är "politiskt" korrekt numer!? :Ds.