Annandagen.

Vi är ungefär lika yra som det snöoväder som drar in över Norrland och ställer till oreda och kaos. I vårt fall hoppas jag ändå att de drabbade kan njuta något av resultatet.
Och det är kanske trevligare att pusta ut i soffan efter ett helvilt besök, än att stå och skotta snö tills armarna värker. Åtminstone hoppas jag att det är så, och i vilket fall som helst har vi haft en helt underbar julhelg med min fina familj och jag är så glad att ha dem så nära som vi har nu.

Min söta pappa har dessutom, 75-år gammal, börjat hänga ute på internet och har idag gjort sin första blogg-kommentar någonsin! Det kan man bli mäkta imponerad över tycker jag. Gammal är ung och still going strong!!! Heja pappsen!

Jag hade ju tänkt mig en massa trevliga julhälsningar till alla er därute. Först skrev vi julkort som aldrig kom iväg, och nu är obrukbara, eftersom barnen kommer att skriva sina namn helt annorlunda nästa år.
Nästa projekt var ett julmejl som aldrig ens hann bli till, och sist men inte minst tänkte jag åtminstone skriva något här, på bloggen. Men, jag misslyckades.
Jag hoppas att min ursäkt och mitt goda uppsåt ändå skall vinna i längden. Jag är så glad över att ha er alla fina i mitt liv och från och med nu och framåt, när jag skall vända den negativa trend som rått i mitt liv alltför länge, behöver jag sannerligen härliga vänner! Hoppas att ni stannar kvar trots att jag inte räckt till för er.
Jag skall bli bättre på att räcka till nu, för mig själv, för min familj och mina vänner. It´s a promise! <3 (ja det är ett hjärta som inte blir särskilt fint här på bloggen men som ändå behöver vara med!)
Kärlek/ Mamma B