onsdag 23 mars 2011

Det är lätt att väja för det mörka. Kanske för att avgrunden känns så djup och svart.
Jag skall börja vara ärlig.

Tre små sjuka prinsar som sover i febriga drömmar. Det känns i mammahjärtat att se på dem.

Det som känns ännu mer, är att en prins inte fick leva.
Ibland är livet orättvist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar