God enough.

Fasiken att det skall vara så rackans jädrans svårt att vara nöjd.
Handen upp, dom som är det, och superdupergrattis till er!

God enough.
Gott nog.
Ibland bara måste det ju räcka.
Det måste räcka att vara en god vän och inte väldens absolut i särklass bästa.
Att vara en hyfsad mamma, men aldrig bli nominerad till något; "kvällen är din"-program.
Att jobba och slita, även om jag aldrig får något Nobel-pris för det.

Jag stirrar mig själv i spegeln och konstaterar att ja, snygg är jag ju inte, men jag är ju där, en ganska begåvad, snäll och omtänksam tjejkvinna. Ingen hög IQ, men en grym EQ.
Och streetsmart. Riktigt ordentligt streetsmart faktiskt.
Enligt konstens alla regler borde jag ju duga. Och det gör jag ju, för alla andra.

Det finns dock en liten sketen person här i världen, som ständigt är på mig. Ursäkta språket men hon är en förbaskat dryg subba som ägnar dagarna åt att sätta krokben för mig, väntar på att få se mig falla. Genom hårda ord, kritiska blickar och inte minst svarta tankar, förpestar hon mitt liv.

Det märkligaste är dock, att den värsta skurken i det hela, är inte hon, utan jag.
För det var ju jag som släppte in henne. Det är jag som tillåtit henne att vara kvar och ta så mycket plats i mitt liv.

Men idag åker hon ut!
Bye bye Bitch!

Och glad sommar ni andra! :)