Hjälp.

Det finns hjälp att få, där man minst anar den och framförallt NÄR man minst anar det.

Jag har varit fruktansvärt dålig på att ta emot den, hjälpen, i hela mitt liv. Nu har jag ingen möjlighet att säga nej och jag måste erkänna att det känns så mycket bättre än jag trodde att ta emot.

Det jag hoppas, innerligt, är att någon gång ha möjlighet att ge den tillbaka, eller kanske vidare. Tills dess och såklart därefter med, skall jag vara evigt tacksam över den vänlighet och generositet jag möter i min omgivning just nu. Det är fint med medmänsklighet!