Man saknar som bekant inte kon förrän man är långt borta. Jag är på väg bort nu. Långt. Ända till Kalmar. Herr Bejkon blir kvar hemma och håller ställningarna.
Jag håller av honom. Jag gör verkligen det. Verkligen.
Får man skicka kärleksförklaringar över internet?
Ja, såklart!
Men får man göra det så andra hör och ser?
Kanske inte, men ibland behövs det. Ibland behöver man dela med sig av det komplexa i att älska. Kanske kan det hjälpa någon, rädda något, om vi påminner varandra hur svårt det kan vara.
Jag har skrivit det förr och jag skall säkert skriva det igen, ibland har vi det svårt, Herr Bejkon och jag, jättesvårt och skitsvårt. Men om man verkligen med hela sitt hjärta VILL, då spelar det mindre roll, då finns det ju en klar och tydlig ljusning där i horisonten, för visst, oväder och stormar kan bli långvariga men aldrig, aldrig eviga.
Bara det rena och sanna kan vara evigt.
Hur svart och bedrövligt livet än kan vara vissa dagar, påminns vi ständigt om det rena och sanna i det klara ljuset i våra barns ögon. Och det, Herr Bejkon, är för evigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar