Skratt

Jag skrahahahahattar.

En hel helg i Kalmar med bara skratt, men också på blodigaste allvar.

Jag ramlade av ett tåg vid tre; fel, ful och ingenting som funkar. Det var verkligen en rakt igenom ”sådan” dag. Huvudvärken bankade i skallen och jag bankade på mig själv. Men så började vi skratta: ”Laughing for no reason” och nu fyra timmar senare har allt vänt.

Jag är väl inte snyggare eller mer eller mindre fel, jag är bara mindre fokuserad på det. Jag har skrattat mig tillbaka in i min egen kropp, och här är jag nu, stuptrött, men glad och hoppfull.

Snart kan ni få komma och skratta med mig och själva känna hur magiskt och livsviktigt skrattet faktiskt är!