fredag 14 januari 2011

Hur gör dom?


När man läser alla de pyssliga, mysiga, för att inte säga puttegulliga bloggar som finns därute, kan, åtminstone jag, bli lätt avis. Det ser så förbaskat hemtrevligt och trivsamt ut. Och min fråga är:
Hur gör dom?!!!

Jag kan försöka, jag kan verkligen anstränga mig för att det skall vara fint och trevligt, men det håller i, tja, skall vi säga exakt fyrtiotre sekunder, för sedan drar trebarnskaoset och drällmannen in över själva arrangemanget och lämnar det stökigt och tilltufsat efter sig.

Dessutom är ju den största och intressantaste frågan av dem alla: Var i helskotta gör de av alla sina prylar? Och ja, jag vet att jag är fel person att fråga, för ni som känner mig vet att jag är en hamster och samlare utan dess like. Jag gillar helt enkelt prylar och jag har många.
Men även om man inte är lika extrem som jag, finns det ju ändå ett gäng gamla almanackor, kassettband eller dagispyssel som måste förvaras någonstans!?

Säg mig, var gömmer ni era sladdhärvor av mobilladdare och hörlurar?
Var finns fulskålarna i era snygga kök?
Och framförallt, hur får ni era oordnade män och pillriga barn att hålla sig borta från era hem?

Tacksam för svar/ Mamma Hejkon Bejkon

3 kommentarer:

  1. Så klockrent! Det här är en av livets svåra frågor! Antingen äger de en massiv vind el. dyligt. Ev finns det män som inte är fullt så oordnade men framför allt. Fulskålar måste väl alla ha? Eller?

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Kan bara tala för mig själv, hos mig verkar man alltid snubbla på vantar på hallgolvet, kliva på legobitar, kexbitar och torkade makaroner i köket osv, jag kommer alltid att vara missnöjd med färg på väggar och brist på gardiner.. Har man en dotter som älskar att klippa och klistra kommer det nog alltid att se ut som att en cirkus dragit genom lägenheten och slängt konfetti...

    Julgranen står klädd och död i ett hörn fortfarande, dammet flockas direkt efter att dammsugaren (som aldrig ställs undan) dragits ett varv. Knackar det på dörren får jag en klump i magen.
    ÄNDÅ sitter jag här, framför tvn med datorn i knät, barnen leker snällt med pappan som alltid har pyjamasbyxor (känns det som iaf). Hade tänkt städa idag, men istället åkte vi och köpte vantar och åt lunch på McDonalds (inte jag då, mitt dåliga samvete över kläder som krymper gör att jag hoppade över, men säkert kommer att äta mackor och godis istället)

    Jag har skåp och lådor där allt bara rafsas ner när irritationen över spridda saker tar över. Där verkar de försvinna i ett svart hål och aldrig komma tillbaka, de är alltid fulla, men de få saker man behöver hitta är borta...

    En vän sa till mig en gång (på utropet, ursäkta röran jag har inte städat!, "Det gör inget, då vet jag att du haft nåt bättre för dig"
    Väldigt bra svar, men jag är inte så säker på att jag alltid har nåt bättre för mig... Men det är vad jag försöker tänka på när det knackar på dörren...

    Kramar
    Veronica

    SvaraRadera
  3. Underbart! Jag är inte ensam!
    Ser fram emot att fylla min fulskål med något gott ikväll, försöka att inte andas in dammtussarna utan istället njuta av mitt ickechic:a hem!
    Tack!

    SvaraRadera